Broken
Mitt jobb är roligt, och alla är trevliga. Jätteproffsiga system vi jobbar med, som automatiskt talar om vilken åtgärd som krävs på ett larm, och därefter registrerar allt som gjorts och av vem. När någon klagar så berättar jag om när vi satt och gissade oss till ute på VCC.
Plikten kallar.
Free falling
Jag är van vid lite halvtaffliga system där man får tänka åt datorn, men här är det verkligen high-tech.
Mycket är sig likt inom branschen, och jag känner igen det mesta. Tänk att jag fortsatte med detta ändå. Vakteri, ska det bli min livsgrej det? Jag hade snarare tänkt mig konditori, skådespeleri eller poliseri.
Personalen är bra, hela centralen är nyrenoverad, och alla skrivbord är nya ekbord som går att höja och sänka.
Det finns inga bra kiosker i närheten, varför det är slut på småsnaskandet. Medhavd lunch är enklast, vilket är billigt men trist. Min dator är beställd, och jag känner mig nästan som hemma. Jag vantrivs inte ett endaste dugg. Inget mer smygande i korridoren, ont i magen och ångest. JAG ÄR FRI!
IM FREE LIKE A FLYING DEMON, THIS IS THE DAY OF MY LIFE.

Om ilska gett magrutor hade jag varit jäkligt nice.
Jag hade svårt för honom i början, men nu ser jag fram emot hans egna program som ska börja. Han har myntat två av mina favorituttryck:
Angående mängden avföring på O-ringen:
-Så mycket skit har inte jag sett sedan Baccara var med i Melodifestivalen.
-Per Gessles frisyr tillhör Britt-Marie som arbetar på Länsförsäkringar och röker gula Blend.
Idag gick jag till vår personalman för att ha ett litet förtroligt samtal. Det verkade som att han tog det personligt, för han höjde rösten åt mig. "Det ska du ha klart för dig att"...
När han sedan inte kunde bevisa motsatsen, blev han alldeles tyst.
Min första tanke var, jag går nu. För gott. I stället tog jag en rask promenad i höstkylan för att rensa skallen.
Die for christs sake, die!
´
Hoppas på att kunna gå en långrunda i kväll. Min högerarm har förhindrat mina aktiva vanor. Bad nalkas om två månader, då måste jag se ut som Turkiet 97. Hade rutor på magen på den tiden.

JAG
Ladies Night
Ladies night innebär detta hoppas jag:
* En stylist och sminkös kommer till mitt hus för att göra mig fin.
* Min man har hyrt en limmo, och kör mig till stan.
* Fria drinkar i baren.
* Någon läcker överraskningsartist dyker upp, och sätter färg på de trista Stenmarck, Jonsson mfl.
* Jag får gå upp på scenen och bli överöst i champagne och blommor samtidigt som de sjunger "Hot Lady".
* Min man ligger naken på pläden framför öppna spisen när jag kommer hem.
Jag återkopplar nästa vecka, för att bekräfta att kvällen blev just enligt önskningarna.


Skillnaden på lycka och lyckad?
Sällan är det väl så påtagligt som inför en klassträff efter 15 år, ett möte på stan, eller ett möte med en gammal barndomsvän.
Om man har ett välbetalt jobb, en pojke och en flicka, är gift och bor i en villa, ja då anses man vara lyckad.
En 30-årig tjej i en mansdominerad styrelse har det säkert jättetufft. Gliringar, blickar och tveksamma kommentarer. Att hela tiden bevisa att hon duger, medan en manlig kollega kan rulla tummarna med fötterna på skrivbordet, utan att ens ifrågasättas.
Har man en 18-årig son som just vunnit talangjakten i skolan, och har en massa beundrare, ja då är man en lyckad förälder. Mindre lyckad är du om din son sitter på avbytarbänken i fotbollen för att hans ben varit svaga sedan födseln.
Om man har en välklippt häck med tvättade bilar på utsidan, då har man DET.
Men är man lycklig för det?
Är alla mammor med perfekta villor lyckliga? Och varför envisas man med att bära upp fasaden så himla mycket? Vad energi det måste ta.
Är jag mindre bra som människa om jag inte klipper gräset lika ofta som grannarna? Är jag en misslyckad stackare om jag väljer att köra en skitig bil? Får jag ingen uppmärksamhet på klassträffen om jag stämplar, bor hemma hos föräldrarna och saknar körkort? Det betyder ju inte att jag är olycklig för det.
Lycka för mig är så mycket annat än en tvättad bil och en fasad. Om jag har en dålig dag, så vet alla om det. En spricka i kristallen är mer äkta än ett välsminkat ansikte.
Om det inte fanns en mall hur en människa skulle vara för att vara lyckad, så är jag övertygad om att fler människor hade trivts med sig själva, kunnat slappna av, och bara njuta av livet.
Lyckan hade därmed kommit gratis för många fler.
Grå filten- snart ett minne blott.
Det är litet och trevligt, med goda människor och frukostfrallor på måndagsmötena. Det kommer att bli mycket att bita i och strukturera upp, men det är det värt. Jag får behålla min lön, och Ozzy kan vara med mig på jobbet, en löneförmån. 10 minuters resväg kommer att göra gott för min hälsa. Inga mer vrålskrik av mig i bilköerna.
Jag känner ett lugn, en harmoni. Snart så kommer dagen jag har drömt om sedan i mars. Att få lämna kort och nycklar på bordet och säga bye bye.
Mycket har jag att tacka dem för. Därför är det bra att jag slutar innan jag blivit ännu bittrare, för då kanske endast goda minnen kommer att poppa upp.
Finast av allt var tiden 2000-2006, då jag arbetade med goaste gänget dag som natt. Tolv timmar skavde vi på varandra. Samtal om allt och inget. 2007-2010 var också helt oförglömliga. Vilket team vi var!
Tack och lov finns mina vänner kvar, och de är mina vänner för livet.
Onemountain- min kollega i vått och torrt i 12 år.
Jenna- ringde mig en kväll när jag åt middag och sa, "kan du komma i natt, en är sjuk". Självfallet! Vad kunde bli trevligare än 12 timmars fika med en underbar väninna?
Clive- Den mest populära på alla paints som vi målade i datorn.
Norrbaggen- Få kan se på så många filmer, och röka så många cigg på en natt. Härligt!
Mossan- Kebab. Dessutom skickade han ett brev till mitt kontor med klippta hår, och texten "Jag har rakat mig för din skull älskling". Håren spred ut sig över min frukost.
CC- tog med barnens trolldeg i en glasslåda, trodde att det var hans lunch.
Dajel- "Jag har satt på pastavattnet, slänger i pastan om ett par timmar när jag rondat klart".
Jåtby- Att den lille gullige sprätten som var så försynt är kriminalpolis, det måste vara vår förtjänst :-)
Janne Löken- Att finna en nära vän där det skiljer så många år, det är fantastiskt!
Danny- Bättre chef kommer jag nog aldrig att få.
I kväll ska jag ut och svira med mina grann-tjejer, fira att de slutat amma.
Det kan jag också fira, fastpattekväll i kväll.
Skaka av mig filtmattan
Jag gjorde en riktigt dunderkrasch i måndags. Efter tre veckors semester, hade jag inte mer än kommit innanför dörrarna på jobbet, förrän filtmattan kom flygandes, beredd att omfamna mig, och ta mig till det grå dunklet bland negativitet, knivar i ryggen och svaga mumlande "god morgon". Jag hade bestämt att det skulle bli en bra dag, och att ingen skulle få förstöra den. Efter c:a 20 minuter på jobbet, började tårarna att samlas i ögonvrån. Jag svalde och svalde. Mitt liv hade varit helt perfekt, om det inte vore för detta trista place, tänkte jag.
Ett par mail ner, ser jag att en Camilla har svarat på en ansökan. Jag ringer upp henne. De vill träffa mig så snart som möjligt. Senare samma eftermiddag kommer det ett mail från ett annat bolag. De har också en tjänst att erbjuda, dock inte i Kba, utan i Solna om jag är beredd att flytta. Jag tackade nej, men kände ändå att jag kunde skaka av mig filtmattan. Jag är attraktiv. Jag kan.
Idag var jag på intervju. Till en plats som larmoperatör trodde jag, men efter att de läst min CV, kom de på att de behövde en ny personalchef. Vi bollade fram och tillbaka hur tjänsten skulle kunna se ut, och vad jag kan tänka mig. Vi ska sova på saken över helgen, och jag tror att det är mitt om jag vill ha det.
Jag är jätteglad och livrädd. Mina tankar går såhär:
* Jag gillar egentligen mitt bolag, om jag hade hamnat på rätt plats. Det har ändå berikat mitt liv i snart 13 år.
* Fy fan vad det ska bli skönt att slippa alla trista elaka människor som bara tänker på sig själva och pengar.
* Vill jag jobba med personal igen och bli uppringd i tid och otid?
* Shit, jag får forma min egen tjänst, och bygga upp all verksamhet, jihooo.
* Jag har mitt egna rum nu, och kan komma och gå som jag vill, det är ju bra.
* Jag somnar av mitt trista jobb.
* Jag komnmer att sakna två goa kollegor, men eftersom de är mina vänner, så kan vi ses när vi vill i alla fall.
* Jag måste hitta ett nytt ställe till Ozzy. Igen. Kan omöjligt pendla till Gbg varje dag.
* Jabadabadooooooo.
Förr
Nu
Nueva Estockholmo
Finfina Scandic på Söder blev det i två nätter. Vi åkte Djurgårdsfärjan och promenerade på Djurgården och till alla de platser som vi ville uppleva. En av kvällarna åt vi middag med underbara AnnSo, och en av kvällarna var vi hembjudna till Mikes moster där vi fick träffa hans kusin med familj. Vi sov en natt hos AnnSo, innan vi begav oss till vackra Västervik där Katta fixat ett rum åt oss på Stadshotellet för endast 649 kr, trots att det var fyrstjärnigt.
Meganen gick som en trogen klocka, och det känns tryggt att bilsemestra med en mekaniker. Fast om vi hade fått stopp så hade jag ju alltid kunnat spela en liten fars för Mike under tiden som bilen var trasig, eller varför inte vakta den?!
På lördag är det oktoberfest hos Sofia och Kalle på Lillön- Läderhosen vankas. Nästa vecka är det kräftskiva. Det känns att hösten är på ingång, trots att jag trotsar den med barfota fötter samtidigt som Mike kliar sina kaksmulor runt munnen (semesterskägg).

Cykel är något man ska ha i Sthlm. Cykeltrafiken är väl utvecklad, och alla
cyklister är erfarna. Hyrcyklar finns överallt.
Oz var helt slut efter flera timmars intryck i storstan.
Frikort
I går fnissade vi oss till sömns. Jen hade lagt in en så rolig serie på FB om frikort. Den ena partnera hade Beyonce mfl, medan den andra partnern hade satt upp två av sina grannar + Lars Johansson för att det var det vanligaste namnet i Sverige.
Jag har bara ett säkert kort, Mike har tre och en bubblare. Så i stället för att sova i går, så var vi tvungna att hitta två till som jag kan ha. Mike har riktigt god smak måste jag säga, hade verkligen kunnat tänka mig de tjejerna själv. Brudar med klass.
Nedan finner ni resultatet:
Michael Vartan, min enda riktiga på plats nummer ett.
Josh Duhamel- Bubblare
Matt Damon- bubblare
Mikes:
Cathrine Zeta-Jones
Jessica Andersson
Marie Serneholt
Jill Johnsson- bubblare
Månadens investering- simfötter.
Efter denna semester kommer det även att bli en nyårsresa till Egypten. Snorklingen i korallreven skall vara helt magiska där, jag kan knappt bärga mig. Vi ska bo på lyxhotell med, och det har jag aldrig gjort tidigare. Hoppas att lyx i Egypten inte innebär sovplats med madrass ej endast golv, och att kudde ingår.
Hinner inte mer nu, örnen har landat, dvs min kollega har gått hem. Bäst att passa på.





Min skyddsängel har tagit semester.
Jag la nästan hela min lunch idag på att hjälpa en kund som blivit inringd för att hämta en nyckel. Jag råkade komma till entrén samtidigt. Eftersom korridorerna var lika tomma som våran brunn hemma, så var ekot detsamma.
Efter diverse samtal, rundor och en argare och argare kund, så fick jag tillslut napp. Och när vi kom fram till betet så fick jag med bestämd stämma höra att de kan ta emot, fast egentligen inte, för vi har gått in i fel dörr.
Kunden tackade mig inte, och det gjorde inte heller min kollega.
Det finns ingen plats för en vissen tuplan på detta mörka minfält.
Vad är det som skaver hos de flesta människor? Jag försöker hjälpa, stötta, fixa och se till att alla har det bra. Till vilken nytta?
Nä, the old lady är ett minne blott. Nu ska jag göra som resten av världen, sura, armbåga mig fram och bara massera mitt intellektuella ego.

Har du hört den nya med String?
Flera kvällar i rad har vi grillat med goda vänner på altanen. Det gör att semesterkänslan infinner sig trots att vi fortfarande arbetar. En flaska vin och ett par nya skor kompenserar liksom upp min trötta grådassiga kontorstjänst. Ekonomi och kalkyler, avtal och papper. Det skulle han känna till min käre gamle mattelärare som tyckte att jag var en sån sopa. Men använder jag PI och Phytagoras sats i min sifferrika värld? Knappast. Inte ens x och y som jag hade så svårt för. Jag använder räknemaskin, och det fungerar alldeles utmärkt.
Jag funderar lite över vad jag är för en människa egentligen. Jag vägrar att falla in i det gråmulna skiktet.
Om jag hade varit en maträtt, så skulle jag vilja vara grön curry- het och kryddig hellre än naturell yoghurt- slät och smaklös.
Jag får jobba på det.
Hellre ett finger i luften, än tio i skarven som man säger.
Kappa och kängor, det vankas tydligen höst tragiska människa. Köp dig en stringbikini i stället, den hade piggat upp både make, strandbefolkning och utsvultna kollegor.

Jag är stolt. Är det att vara ego?
I går var det Åsa-kalaset. Det låter inte mycket för världen, men jädrans vad mycket folk det var. Jag uppmanar verkligen alla mina singelvänner att följa med nästa år. Och alla andra vänner med för den delen.
I går spelade vi den näst sista föreställningen på Tjolöholm. Tidningarna har varit aktiva i år, och responsen har varit maxad. Jag är otroligt stolt över en av mina bästa insatser som nuckan Ing-Britt. I fredags var Krister Claesson, Mr. Fars himself, och hans son Lars och tittade på oss. Lars skriver numera alla manus till Vallarna. Jag pratade lite med dem, och måste erkänna att en av mina största drömmar är att få spela med dem på Vallarna och Lisebergsteatern ett år.
En sak som jag inte kan släppa är alla dessa skriverier om amatörer. "De lokala amatörerna från trakten...". Vem har frågat mig vad jag jobbar med? Jag har spelat teater i hela mitt liv, och har en treårig utbildning i samma ämne. Är det att vara amatör? Ok, inte mig emot, men vad har i så fall ett proffs? Flera i min ensemble lever på teatern, och det är väl inte att vara amatör? Det är på något sätt som att det blir bättre om vi är amatörer, som att det ska vara lite i all enkelhet. Vi är kanske inte fullblodsproffs som spelat in filmer i Hollywood, men amatörer... nä, det håller jag inte med om.
"Annika Skoglund från Anneberg" står det under en bild. Som att de plockat upp mig borta vid pendeln, och låtit mig vara med och spela lite.
Jag fick så bra recensioner i en tidning, "Skoglund har ett fantastiskt minspel och kroppsspråk. Hon visar verkligen vilken skicklig och proffsig skådespelare hon är".
Ska jag sluta med flaggan i topp? Icke. Men däremot skulle jag vilja producera något eget.
Upp och hoppa, dax att leta lite kantareller...
Why Maud?
Min fina hälft är i Portugal i tre veckor på jobb. Vi har nog aldrig varit i från varandra så länge hittills. Konstigt nog så har jag knapp märkt av att han är borta än. Det är redan snart två veckor sedan som det var midsommarafton, hur gick det till? Jag hoppas att inte resten av sommaren bara rusar in i hösten.
Jag såg en sjukt roligt norsk film i går av en ren slump. Den handlade om fem personer med olika handikapp, som bara fann glädje i att röka på och dricka sig fulla. Den ene såg ut som en hårdrocksstjärna, och en av dem var en kärring på säkert 65. "Datorn är världens dyraste runkmaskin" var en av sakerna de sa.
En av de rullstolsburna tjejerna försökte att ta livet av sig genom att köra ut från en altan. Hon kämpade och kämpade för att komma över kanten, men lyckades inte. Så tragiskt, men det var ändå så läskigt roligt.
Idag har jag syndat. Full blev jag på ett glas vin i solskenet. På en tisdag. Jag skämdes när jag tog en promenad med Ozzy, och var alldeles rund under fötterna. Ibland kan ett glas bara slå till. Det var solen och en liten sallad som gjorde det. Skäms på mej.
Miljardär- min nya karriär
Det verkar bli en resa till Thailand eller kanske möjligen Bali i januari. Ser fram emot den resan. Jag vill doppa tosserna i ljummet vatten, och rulla mig i kritvit sand.
Jag hoppas också att vi kommer i väg till Gotland eller Mallorca i september. Längtar dit som tusan.
Rosa Pelargoner och Indisk matta kan komma att bli aktuell i mitt alldeles egna rum.
Idag har min första egna namnskylt kommit på plats utanför dörren. Jo, jag är nöjd, men nya utmaningar kommer fortfarande att eftersökas. Allt jag vill är att ha ett par miljoner till övers. Varför ska det vara så svårt?
Grupparbete
Jag tycker inte om smussel, det är det värsta jag vet. Lögner och smussel gör mig misstänksam. Rakryggade människor som känner av att inte gå för långt är det bästa.
Jag känner några typer som bara måste häva ut sig all skit de har i käften. Oavsett om det skadar andra eller inte. Jag kallar dem "Käftarna". Med en skarp skalle fattar till och med ett barn att man inte säger vad som faller en in om det kan såra någon.
Jag känner människor som aldrig säger vad de tycker. Alla meningar slutar med "Eller vad tycker du?". De har goda hjärtan, och skadar aldrig. Men de kanske inte alltid får någon plats om de inte tar sig någon heller. "Medtyckarna".
Det finns människor som alltid tänker på alla andra i första hand. "Riddarna". Deras hjärtan är så stora att de säkert ofta glömmer bort sig själva.
På ett företag sägs konstellationen av fyra sorter vara den bästa. Myran- den flitiga, hästen- den som rusar framåt, snigeln- den långsamma som tänker igenom, och kräftan- bakåtsträvaren.
En av varje skall tydligen skapa den bästa gruppen. Jag tror mig själv vara en myra med hästahuvud.
Hatt
Apropå frikort så har jag bara ett, och det är Michael Vartan. Han borde plockas fram nu när det är så regnigt och murrigt ute. Jag har honom i skåpet under tv:n.
Mike fick en jättefin gasolgrill på sin födelsedag, den skall invigas så snart som möjligt. Jag vill testa allt från lax till
grönsaksspett och filéer fyllda med göra. Till det ett iskallt glas med Foot of Africa, mitt nya favvovin.
Jag saknar många av mina vänner och hoppas att nästa vecka snart är över. Då är repen slut, och jag kan bli social och ledig igen. Hoppas att ni inte har glömt bort mig.

Glitteränglar och bjudkarameller
I år har vi delat upp vår semester. Idag är min sista arbetsdag, efter den väntar två veckor ledighet. Vi funderar på att ta en minisemester i Sverige, kanske Västervik eller Höganäs. Mike och Brother Bear skall fylla 40. Vi ska grilla hos några grannar, och hälsa på Hannes som bara är tre veckor gammal.
I september har vi tre veckor, och om det blir brist på sol i Sverige, så är det jag som tar första bästa flyg till värmen.
Snart är min lärotid på jobbet över, och då är det dax för mig att städa och röja och möblera om i mitt rum. För första gången skall jag få ett eget rum med en egen namnskylt. Jag ska köpa fina blommor till fönstren, en radio, och en go filt att hänga på stolen till vintern. Kanske jag också borde ha några bjudkarameller? Och en fin matta på golvet. Det är ju mitt rum, där jag ska trivas. Om jag hade kunnat med, så hade jag gjort en myshörna också. Med några bokmärksalbum att titta i när man väntar på att jag skall bli ledig i telefonen, där jag just påbörjat ett mycket viktigt samtal.
Nästa gång blir det gilgotinen.
Ozzy blev för andra gången påhoppad av grannens ilskna terrier i förra veckan. De fightades en stund innan ägaren lyckades separera dem åt. Jag vågar inte sticka in nävarna bland alla de tänderna. I efterhand stod de bara stilla och sa inte ett ljud, trots att deras lösa hund sprang ut från tomten och attackerade min kopplade. Senare på kvällen kom den aggressive lille rackarens matte ock knackade på, och bad om ursäkt. Vi var tydliga med att det bannimej inte får hända igen.
Såhär ett par dagar senare, så känner jag liksom en fientlig inställning till hela familjen. Nästa gång väntas nackvridning.
Vår andra granne sjökaptenen, har en hund som inte gärna leker med vår. Däremot springer hon in och skäller på vår tomt och tar Ozzys leksaker, för att sedan bära med sig dem hem. När kaptenen inte får loss leksakerna ur hundens mun, säger han, "jag vet inte vad jag ska göra nu, hon får väl ta med sig den hem".
Nu sist så opponerade sig både Mike och jag, varpå Mike bände isär hundens käkar, och tog ut bollen. Jag köper inte leksaker för att grannen ska hämta hem dem.
Skulle jag springa hem till denna grannen om jag har inbrott i mitt hus, är oklädd och rädd? Inte då. Han skulle förmodligen bara stirra rakt ut och säga "Hur ska vi göra nu?".
Jag vet att min hund är min unge som jag daltar med, men herrejisses, vad hade jag inte gjort mot en unge i skolan? Förmodligen gett ett kok stryk.
Uppsjungning

- Jag ger dig min morrrrooooooooon, jag ger dig min dag.........