Min skyddsängel har tagit semester.

Jag tror att min skyddsängel har tagit semester. Och i stället jobbar nu en sommarvikarie, som inte tycker att uppgiften att se till att jag har det så bra som möjligt är så noga.
Jag la nästan hela min lunch idag på att hjälpa en kund som blivit inringd för att hämta en nyckel. Jag råkade komma till entrén samtidigt. Eftersom korridorerna var lika tomma som våran brunn hemma, så var ekot detsamma.
Efter diverse samtal, rundor och en argare och argare kund, så fick jag tillslut napp. Och när vi kom fram till betet så fick jag med bestämd stämma höra att de kan ta emot, fast egentligen inte, för vi har gått in i fel dörr.
Kunden tackade mig inte, och det gjorde inte heller min kollega.
Det finns ingen plats för en vissen tuplan på detta mörka minfält.

Vad är det som skaver hos de flesta människor? Jag försöker hjälpa, stötta, fixa och se till att alla har det bra. Till vilken nytta?
Nä, the old lady är ett minne blott. Nu ska jag göra som resten av världen, sura, armbåga mig fram och bara massera mitt intellektuella ego.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0