Free falling

Nu har jag varit på mitt nya jobb i snart en vecka. Idag var första dagen som jag tog egna samtal i LC. Ringa ut konstapel, väktarbolag och annat. Väldigt spännande och varierande. Nu kanske jag får vara med i Jennas coola Polis klubb?
Jag är van vid lite halvtaffliga system där man får tänka åt datorn, men här är det verkligen high-tech.
Mycket är sig likt inom branschen, och jag känner igen det mesta. Tänk att jag fortsatte med detta ändå. Vakteri, ska det bli min livsgrej det? Jag hade snarare tänkt mig konditori, skådespeleri eller poliseri.
Personalen är bra, hela centralen är nyrenoverad, och alla skrivbord är nya ekbord som går att höja och sänka.
Det finns inga bra kiosker i närheten, varför det är slut på småsnaskandet. Medhavd lunch är enklast, vilket är billigt men trist. Min dator är beställd, och jag känner mig nästan som hemma. Jag vantrivs inte ett endaste dugg. Inget mer smygande i korridoren, ont i magen och ångest. JAG ÄR FRI!

IM FREE LIKE A FLYING DEMON, THIS IS THE DAY OF MY LIFE.



Kommentarer
Postat av: Chris

Ja du, vem hade räknat med att stanna i en yrkeskår som för min del lockade mycket, men mest som ett tillfälligt steg vidare i karriären. Nu har man hunnit åldras i yrket, tjänar hyggligt med stålar och trivs ändå hyfsat - endast plötslig rikedom kommer att kunna få mig på annat spår känns det som. Skönt för dig att slippa den grå filten, terrorväldet hos de som rullar, revirpinket mellan cheferna för de som sitter still... Jag vet att du kommer att bli uppskattad på din nya arbetsplats, minst lika poppis som du var på 4232. Kommer att sakna våra fikastunder där - under den grå filten blev det ju aldrig samma sak. Ses någon dag, när vi har vägarna förbi.



Later then,



Chris

2010-11-06 @ 15:54:49
URL: http://onemountainsplace.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0