skoglundskan

Jag blev så ledsen idag när jag hörde på nyheterna att Maud Olofsson ska avgå. Hon är en av mina förebilder, för det verkar vara ruter i kärringen. Hon är från landet, säkert inte helt ovan vid att ta grepen och trösken. Säkert inte heller snorkig, utan mänsklig och lagom bonnig. Som mig själv när jag är runt femtio skulle jag tro.

Min fina hälft är i Portugal i tre veckor på jobb. Vi har nog aldrig varit i från varandra så länge hittills. Konstigt nog så har jag knapp märkt av att han är borta än. Det är redan snart två veckor sedan som det var midsommarafton, hur gick det till? Jag hoppas att inte resten av sommaren bara rusar in i hösten.

Jag såg en sjukt roligt norsk film i går av en ren slump. Den handlade om fem personer med olika handikapp, som bara fann glädje i att röka på och dricka sig fulla. Den ene såg ut som en hårdrocksstjärna, och en av dem var en kärring på säkert 65. "Datorn är världens dyraste runkmaskin" var en av sakerna de sa.
En av de rullstolsburna tjejerna försökte att ta livet av sig genom att köra ut från en altan. Hon kämpade och kämpade för att komma över kanten, men lyckades inte. Så tragiskt, men det var ändå så läskigt roligt.

Idag har jag syndat. Full blev jag på ett glas vin i solskenet. På en tisdag. Jag skämdes när jag tog en promenad med Ozzy, och var alldeles rund under fötterna. Ibland kan ett glas bara slå till. Det var solen och en liten sallad som gjorde det. Skäms på mej.