Mike skallrar skinkor.
Vid ett bygge ovanför oss äter tre herrar frukost varje morgon klockan sju. De sitter i en rostig gammal husvagn och fikar, tillsammans med tre hundar. Trots att det är smutsigt, kallt och trångt, så ser de ut att ha riktigt mysigt. Jag kanske borde packa in mina smörgåsar och knacka på? Eller spritsa små roskakor i rosa och mintgrönt som farmor alltid gjorde, och servera över på ett silverfat iklädd ett huckle?
I fredags berättade Lilla bocken Bruce att hans klasskamrat fått ett samtal klockan tre på natten. Någon hade sagt "Jag har en salva mot snefot" och lagt på. Den här stackars killen har tydligen snefot.
Som en vuxen förebild, ska man hantera dessa situationer på ett moget och allvarligt sätt. Jag är värdelös. Jag kunde bara inte hålla mig, utan började gapskratta. Jag försökte verkligen, men tyckte att citatet var väldigt roligt.
Jag hoppas i alla fall att klasskamraten mår bättre nu.
På lördag får vi besök, och jag har förberett med blåstutor, Anki Bagger och sanning eller konka.
Mike har efterfrågat danstävling, och eftersom han tjatar, så har jag gett med mej :)
Han fiskar efter ål!
Mike tyckte att jag skulle kräma in mig i polermedel och åla runt på hans motorhuv. "Så förenar vi nytta med nöje" tyckte han. Jag nappade inte på idén som ni kanske förstår.
Efter att ha skjutsat hund och barn på morgonen, stressat i köer på E20, jobbat, intervjuat, storhandlat, vikt en tvätt, slängt i en och hängt den, lagat middag, promenerat en hund och badat densamme, så kanske ni förstår att jag inte kände mig raffig och ärtig att bara snärta upp på en huv.
Sånt har säkert bara lyxfruar tid med efter en lunch i stan.
Jag låter gnällig för att det är roligt. Egentligen är jag väldigt lyckligt lottad. Jag har ett fantastiskt liv, det måste jag erkänna.
Idag är han hemma och snyter sej, stackars Mike. Nära döden förmodligen.
Min kollega Onemountain har för sig att han har drabbats av KOL pga. de två munbloss han tog i sin ungdom. En jobbig hosta som inte verkar vilka släppa. Stackars er.
Lilla bocken Bruse önskar sej ett x-box, så därför tänker jag kolla upp priset på ett sådant. Han är så snäll den lille gossen, att jag bara inte kan motstå. Om vi gör en deal, kanske det kan funka. Ett x-box mot minst en stunds frisk luft om dagen.
Barbie och Conny?

Barbie och Allan
Cic och jag lekte ofta med Barbie. Hon hade många dockor, och en Ken. Jag hade en Barbie, en Skipper och en Allan.
Allan var läkare med vita doktorskläder och en doktorsväska. Jag ärvde honom av min mamma. Alla andra flickor hade en Ken, men jag hade en Allan :-)
När jag fyllde elva fick jag ett rosa Barbie-badkar till mina dockor. På det kalaset hade alla mina väninnor med sig sina Barbies som vi lekte med.
Cic och jag lekte mest nakenleken med Barbie, Ken och Allan. En klädde av dockorna kläderna och bäddade ner dem, och en höll utkik vid dörren så att ingen vuxen skulle komma på oss.
Rocky fick ett nytt hem på en gård utanför stan. Jag hoppas att han får ett riktigt bra liv.
I går träffade Mike Ozzys son Viggo. Han är sju månader och jättelik. Så roligt att det tassar runt små Ozzysar i vårt gamla område.
Åhåhå och en flaska med rom
Idag verkar det som att jag har fått napp. Min gamla väninnas hundinstruktör är intresserad. Hoppas att det går vägen.
Annars måste du tyvärr sova i en bädd på golvet Mike. Jag kan inte ha två håriga och en fjunig karl i sängen :-D
I går fyllde min lilla syster år. Vi bjöds på jättegod mat, och en smarrig cheescake. Hennes gulliga kille Eskil hade köpt ett PS2 med singstar. WOW! Där snackar vi koll på vad tjejer vill ha ;-)
Vi tog en låt eller två, eller sju, innan klockan blev för mycket.
I morgon ska vi på bjudning och spelkväll i Onsala. Jag funderar lite på vad vi ska ta med oss. Vad förvånade de skulle bli om vi slagit in en katt, eller fem tuber kaviar.
Som ni märker, så är inte min kreativa skrivarsida på G idag, så jag lägger ner innan det alldeles spårar ur.
Till morgonfikan!
Får jag lov att bjuda på en hyvel?
Efter ett hyfsat genrep, och en storslagen premiär, fick vi ingen positiv feedback av regissören. Tidiningarna rosar, vänner och familj rosar, men inte "The art director". Det känns som att det är final nu, paydays, och då behöver han inte ge beröm. Biljetterna är liksom redan sålda. Som en slät kopp kaffe kan man säga. Utan kaka.
I går började vi riva i de femtiotals taggiga buskar på vår tomt. När jag kom innanför dörren och krävde en motorsåg, poängterade Mike att jag var lika taggig som dem. Inte så konstigt. Dessutom har grannens katter haft sitt toalettstråk under alla buskar, så det luktade mumma.
Vi köpte ett jättefint hus utan arbete, men tomten måste genomgå en radikal förändring. Vem faan planterar femtio buskar, i fyrtio olika sorter, i ingen alls planerad ordning, och sen inte håller efter dem? Helt klart läggning för buskar.
Så om du inte har något att göra en dag, och känner dig rastlös, ring mej. Bara en buske mindre, skulle vara en liten glimt av ljuset i rätt riktning.
Apropå buskar, så tränade jag innan mammagympan en period. Jag mötte alla mammisar i duschen. My good, där snackar vi tillväxt, överallt :-D
Snart ringer TV4 och ber mig visa min bugg.
Jag har ju själv dansat bugg på festerna i bygdegården ett par år, så jag vet ju precis vad det innebär att klacka runt. Man svänger sina lurviga, tar en shot, svänger lite till.
På lördag är det alla hjärtans dag. Då brukar jag vakna till fågelkvitter, rykande kaffe och ryggmassage. Därefter kommer två små dvärgar med en ny garderob med kläder som jag brukar få välja bland inför kvällens paradnummer. Glitter, paljetter och strass. Lunchen serveras i bersån som byggts inomhus, med två håriga turkar som skakar rumpor. Nej, två inoljade 20-åringar som dansar cha-cha. Jag avnjuter jordgubbar och champagne med marängsviss, kaksmet och salt lakrits i bubbelbadet. Därefter kommer en röd Mazda 323 utan värme och hämtar mig, och kör mig till Murveln i Nordstan där jag får ett helrör Brännvin Special, som jag dricker innan jag spyr i papperskorgen utanför Hemköp.
Fan, varför ska mina drömmar alltid spåra ur? Kan jag aldrig få ett lyckligt slut på dem? Såhär är det alltid.
Happy Valentin anyway!
Han trövde i a gråb etter att han rännt me flagga i sia.
-Har du möjlighet att titta in på jobbet någon timma nästa vecka?, undrade min chef ironiskt.
-Hmmmff, jo, en liten stund kan jag kanske tänka mig.
Fast i morgon har jag semester. Då ska jag hälsa på my lovely friend på sitt nya kontor, och träna teater till kl.23.
Det närmar sig nu, och premiärnerverna sjunger högre än vanligt. Det kanske beror på att jag faktiskt har en huvudroll denna gång, och att det stått om mig i tio glesbygdstidningar. Min nya uppgift i livet är att roa bonnakäringar på freda och lördakuälla. (Översatt för er som inte bott i Frille, fredag och lördagkvällar.)
Chat Noir
Nån jäkel sitter i alla fall på min axel och ser till att det mesta går åt helsike. Rent jobbmässigt alltså.
Efter att i fyra veckor har försökt att beställa tågbiljetter mellan Göteborg och Stockholm åt en anställd, så har vi gått igenom säkert trettio turer. Biljetter som kommer bort, skickas fel, inte finns, är bokade in annans namn mm. När jag äntligen har fått ordning på eländet, ska jag skriva ut bokningsbekräftelserna. Tror ni att printern funkar? Givetvis inte. Ett felmeddelande jag inte har sett förut dyker upp "No printer". Vaa? Vadå no printer? Sånna texter finns väl inte på ett modernt kontor. Jag skiter i vilket, slänger mig i bilen, och åker till SJ:s biljettkassa. Där sitter "surast i världen tanten" med tänderna på tork i sin gråa kofta.
- Inget tåg går förrän 12.02, så ni behöver inte stressa i kön, säger hon lite bittert, medan hon suger på sin flaska.
Snälla, låt mig inte få henne, tänker jag.
- 436
Jag kommer fram till en stackars man som fötts i ett annat land. Han är snurrigare än kaffekopparna på Liseberg.
Jag förklarar situationen, att det är andra gången vi är där, och att nu ska jag jävlar i mig ha dom förbannade biljetterna.
- Det blir 150 kr.
Vaaaa?? För vadå? Jag har ju redan fått en faktura på biljettpriset. Mer pengar?
OM jag vill klaga på någonting, så har resebyrån mailat mig en adress, dit jag kan skicka klagomålen.
Antingen så börjar jag på min novell, eller så gräver jag ett djupt hål, och begraver hela skiten, och låtsas att det aldrig har hänt.
Efter att ha tillbringat en stund på Göteborgs central, fick jag ingen P-bot. Tack för det i alla fall. Jag åker bort till huvudkontoret, köper Thai i en låda, och hoppas på att hitta en P-plats. Ni kan ju själva räkna ut att maten hann kallna. Vägarbeten och byggen överallt., och dessutom har de rivit min favorit stripp-bar "Svarta katten". :-(
Så till dig lilla djävul på min axel, finns det inga andra stackars smalbens-skeva, halvblinda söndertonade tjejer som du kan trakassera?
Guldägg
Visst hade det matchat bra med ett par guldpumps med 11.5 centimeter klack på scen? Till dem måste jag i så fall också köpa en käpp som jag kan hålla mig i när jag stapplar in. Eller kan jag kanske stå helt stilla i två timmar?
När jag körde dynga i stallet hade jag oftast gummistövlar eller snow-jogging, men de passar liksom inte Yvonne så bra.
Jo, jag har många skor. Vilken tjej har inte det? Ska vi bara äga ett par skor? Okej, då får du ha en skiftnyckel (pikat till min man om ni inte förstod).
Nästa vecka är en fullspäckad teatervecka alla kvällar. På fredagen är det genrep, och på lördag premiär. Det ska bli underbart att äntligen få stå på Kba stora scen igen. Logerna är så lyxiga. Man känner sig som Madonna själv.
Apropå Madonna, så ska det bli en häftig dag att få se henne sjunga på Ullevi i augusti. Hennes ljusshower ska vara något alldeles magnifikt.
Nu måste jag sluta skriva, eftersom jag måste hålla ena handen för näsan när Mike lägger äggfisar.
Monchichi

Vi har pratat mycket om Monchichi eller Monami den senaste tiden. Mike och Brother Bear lekte med Monami, utan blinkögon, medan monchichi hade blinkögon. Söta små djur som alla småttingar borde få ha.
Feber dvs. jag avstår från tyngdlyftning och lambada idag.
Det är på gott och ont det där, att kunna arbeta hemifrån. Om någon viktig chef ringer, så svarar jag med lite extra täppt näsa, i hopp om att personen ska tycka synd om mig, och kommentera det. Då blir jag lite gladare.
Mike borde vara hemma med "vård av fru". Passa upp med värmedyna och salta pinnar. Om han hade sagt det till sin nya chef, så hade chefen skrattat ihjäl sig, mer än han gjorde förra veckan till och med, då han på allvar bad om att få vara ledig med "vård av hund".
Ozzy blev biten i örat av en Golden på dagiset, och fick läggas i narkos för att lagas. För att slippa lampkronan runt halsen, så fick vi i stället vara hemma med honom under uppsikt.
-Ska du vara hemma med hunden?, frågar Mikes chef. Dagishunden? Hahaha.
Han tyckte att vi kunde köpa en ny hund i månaden för samma pengar som vi lägger på dagis :(
Det är ju en familjemedlem, förklarade min sympatiska och känslosamma man då :-D
Jag kan förstå om det inte går hem i en grabbig verkstad. Nästa gång får han dra en vals om att han ska vara hemma och bända betong till vårt nya elkraftverk. Lite mer manligt.
Jahaja. Vad ska jag hitta på nu då? Vila kanske. Det tråkigaste ordet näst efter sova. När jag vill göra, men inte kan, då får jag DAMP.
Taikons på Turné
- Ska du ha med något särskilt?, frågar jag Mike.
- Nej, inget alls säger han.
Minns ni scenen med Anna och Britta i Bullerbyn, när de ska gå till lanthandeln, och glömmer av alla varor och får vända hela tiden?
När vi är framme går jag upp på övervåningen och börjar rota i gamla kläder som mamma och pappa har sparat. Jag vill inte att de kastar 80-tals kavajer, och 90-tals byxor, om det dyker upp någon teater eller fest i framtiden där de kan passa in.
Jag sorterar, och packar fint i en stor låda. Två bagar som aldrig använts, får vi också. Och två örngott. Och en lampskärm. Och två trasmattor.
Under tiden som jag rotar i lådorna, så är Mike på utsidan. Han har kommit på att han behöver en stor rulle elkabel och några kontakter också.
När vi satt oss för att äta, så påminner mamma att vi inte får glömma vår bäddmadrass som vi beställt från Kinna Bädden. Den är 180 x 210 x 5 centimeter.
Vi har också en kartong från Ellos att hämta på vägen. Med en glaskupa till en kökslampa som vi beställt.
I det här läget börjar pengen så smått att trilla ner. Två människor, en blöt hund, en stor madrass, en låda.... i en clio.
Vi fäller säten, knör och lirkar. Allt går in utom lådan. Den blöta hunden sitter fint på en minimal plats i baksätet, och mannen som kör sitter i 90 graders vinkel med knäna mot ratten. Vi garvar.
Om vi hade blivit stoppade, hade man trott att det var familjen camping som var ute för att hitta sig en gran att sova under.
- Nu vill jag ha vår falukorv på denna sköna da...

Håruppsättning med lax och hovmästarsås.
Det verkar som att man ska lära sig frisörtermerna. Ljus brun = rött eller svart, och att ta topparna = en decimeter eller mer. Om jag ber om att få klippa mig en decimeter, får jag fiolfrilla då? Kort med luggen liksom lite på sne.
De fönar med tre olika borstar, kammar och plattar., och gärna med en fyra fem produkter i. Glans, värmeskydd, spray mm.
Efter nästan tre timmar var jag tvungen att säga att jag har bråttom. En timma är avkopplande och skönt, två börjar att bli stressigt, men den tredje är ju rent olidlig.
Jag har nog provat 20 olika frisörer i Göteborg, och två av dem har gjort som man önskar. Tyvärr är ena halvan fullbokad, eftersom den andra halvan studerar.
Hur skulle det se ut om andra hantverkare levererar som Jultomten utan etiketter på sina paket?
- Men varför har du installerat en bidé? Jag beställde ett handfat.
- Du vänjer dig efter några tvättar.
- Jag skulle hämta en gräddtårta med rosa marsipan.
- Varsågod.
- Men det är inte marsipan, det är lax.
- Ja tyvärr, marsipanen var slut.
Manligt och kvinnligt.
Många tjejer gillar att shoppa. Det är en kvinnlig ådra. Allt som oftast kan man se par på stormarknadens parkering, där mannen är högröd i ansiktet, i hopp om att finna en parkering, och att dessutom blivit utsläpad att handla den dagen då alla rikets övriga medlemmar också måste handla. Kvinnorna sitter bredvid, och munnen går i ett. De tar gärna upp gången i affärerna med sina breda rumpor och fyllda vagnar. De stannar mitt i allt, utan att se sig om.
Shoppa är för mig en mardröm. Visst gillar jag att spendera pengar på fina saker, men då vill jag ha en egen kö vid 22-tiden då de flesta stugor ser på nyheterna.
Mat köper jag numera vid 20-tiden, när butiken stänger kl.21. Förhoppningsvis går det raskt, och det är tyst och skönt. Man kan tänka och fokusera.
Självscanning är en fantastisk uppfinning, om man slipper att packa upp, det man just så fint har packat ner.
Kvinnligt är att shoppa och bära diamanter.
Manligt är ishockey. Om man ändå skulle uppfinna den mest manliga sporten, där man slåss brutalt i en iskall ishall, varför ångrade man sig då på halva vägen, och klädde in pucken i gummi, och spelarna i alla diverse skydd?
Det är tur att vi är olika, och kompletterar varandra så bra!
En låda 1992.
Jag sparade endel till framtida maskerader. Jag skulle vilja ha en hel ateljé med roliga kläder, löständer och peruker. Och det finns faktiskt plats i vår källare för det.
Varför har man inte sparat kläder från fler år? Det är så mycket minnen.
Jag ger ett smakprov här nedan. I rubriken till den vackra blåa klänningen, ska tilläggas att jag bar ett halsband med bruna elefanter :-)
Detta hade jag när jag var med kompisar på Liseberg. Åå vad fin jag var. Lika råttfärgad som nu :-(

På skolresan i Danmark hittade jag den vackraste klänning jag någonsin sett. Den hängde i skyltfönstret, och jag ringde hem till mamma och frågade om jag fick köpa den för 400 dyra kronor.Blå-vit batik, jag hade den på skolbalen till en vit topp och ett b

I min kavaj och stora tantkjol var jag vuxnare än vuxnast. I åttan hade jag detta till bruna boots och en brun skinnjacka.
