skoglundskan

Vi hade några ärenden till mina föräldrar och mitt barndomshem idag. Ute på parkeringen står vi och funderar över vilken bil vi ska åka. Eftersom min lilla clio står på utsidan, så väljer vi enklast den.

- Ska du ha med något särskilt?, frågar jag Mike.
- Nej, inget alls säger han.

Minns ni scenen med Anna och Britta i Bullerbyn, när de ska gå till lanthandeln, och glömmer av alla varor och får vända hela tiden?

När vi är framme går jag upp på övervåningen och börjar rota i gamla kläder som mamma och pappa har sparat. Jag vill inte att de kastar 80-tals kavajer, och 90-tals byxor, om det dyker upp någon teater eller fest i framtiden där de kan passa in.
Jag sorterar, och packar fint i en stor låda. Två bagar som aldrig använts, får vi också. Och två örngott. Och en lampskärm. Och två trasmattor.
Under tiden som jag rotar i lådorna, så är Mike på utsidan. Han har kommit på att han behöver en stor rulle elkabel och några kontakter också.
När vi satt oss för att äta, så påminner mamma att vi inte får glömma vår bäddmadrass som vi beställt från Kinna Bädden. Den är 180 x 210 x 5 centimeter.
Vi har också en kartong från Ellos att hämta på vägen. Med en glaskupa till en kökslampa som vi beställt.

I det här läget börjar pengen så smått att trilla ner. Två människor, en blöt hund, en stor madrass, en låda.... i en clio.

Vi fäller säten, knör och lirkar. Allt går in utom lådan. Den blöta hunden sitter fint på en minimal plats i baksätet, och mannen som kör sitter i 90 graders vinkel med knäna mot ratten. Vi garvar.

Om vi hade blivit stoppade, hade man trott att det var familjen camping som var ute för att hitta sig en gran att sova under.