skoglundskan

I torsdags och fredags var jag på utbildning. Som vanligt får jag bekräftat att jag är påläst och välutbildad inom min yrkeskategori. Jag skulle gärna vara personalchef i Sverige för mitt företag. Fast jag skulle inte vilja offra så mycket av min fritid. Familjen är a och o tycker jag. Utan en familj står man sig ganska slätt i tuffa fighter i livet. Och teatern skulle jag aldrig vilja offra.
Efter ett hyfsat genrep, och en storslagen premiär, fick vi ingen positiv feedback av regissören. Tidiningarna rosar, vänner och familj rosar, men inte "The art director". Det känns som att det är final nu, paydays, och då behöver han inte ge beröm. Biljetterna är liksom redan sålda. Som en slät kopp kaffe kan man säga. Utan kaka.

I går började vi riva i de femtiotals taggiga buskar på vår tomt. När jag kom innanför dörren och krävde en motorsåg, poängterade Mike att jag var lika taggig som dem. Inte så konstigt. Dessutom har grannens katter haft sitt toalettstråk under alla buskar, så det luktade mumma.

Vi köpte ett jättefint hus utan arbete, men tomten måste genomgå en radikal förändring. Vem faan planterar femtio buskar, i fyrtio olika sorter, i ingen alls planerad ordning, och sen inte håller efter dem? Helt klart läggning för buskar.

Så om du inte har något att göra en dag, och känner dig rastlös, ring mej. Bara en buske mindre, skulle vara en liten glimt av ljuset i rätt riktning.

Apropå buskar, så tränade jag innan mammagympan en period. Jag mötte alla mammisar i duschen. My good, där snackar vi tillväxt, överallt :-D