skoglundskan

I går efter jobbet åkte jag till Coop i Kållered och handlade en boll och en stor påse Dragé ägg. Äggen smaskade jag i mig i bilen. Jag hann inte ens svälja innan jag började på nästa. När jag kom hem lät jag det som var kvar i påsen ligga kvar i bilen. Mike brukar alltid säga att jag äter upp halva påsen på vägen hem när jag handlat godis, och det stämmer ju.
Jag var inte så hungrig på middag efter alla ägg jag satt i mig. Jag sa lite tyst vid diskbänken att jag kände mig mätt av sockret från godiset jag köpt. Ingen hörde...
Jag tog på mig och gick ut, och hackade en hel rabatt med gräs som vuxit sig till stora kakor. Det var jobbigt. Jag ville ju i alla fall förbränna några små påskägg.
Innan duschen säger Mike: -Men jösses vilken kula du har på magen! Å jag kände mig verkligen svullen. Inte heller nu kom äggen på tal. Jag visste precis vad det berodde på. Ingen mat, och en bautapåse med snask. Fy mej!

Idag ska jag bara äta knäcke med Keso till kvällsmat.

DRAGÈ-ÄGG SÄLJES
Nåra kvar i en pöse.
5 kr

I går ringde min vän Cic och undrade om jag hade anmält mig till vårens klassfest. Nää, helt ärligt så har jag inte det.
Flera av mina barndomsvänner ser på tiden från högstadiet med blandade känslor. Vill man verkligen träffa dem som kastade isbollar i nacken på en när man skulle gå till Bamba? Eller dom som var så fina och märkvärdiga, som bodde fyra personer i en trea i Kungsbacka, som man såg upp till. En gård på landet var ju rena skammen. En trea i stan, det var pondus det. Tänk om man bara visste då, det som man vet idag :-)
Hur som helst så kom vi fram till att det är många av våra gamla kompisar från landet som kommer. Och dom vill vi gärna träffa. Så beslutet blev att vi nog går dit ändå.

Visst hade det varit skoj att spexa lite. Klä ut sig till den Annika som jag var 1994. Med min storblommiga kjol som jag har visat på kort här på bloggen, och en jeansskjorta, och mina glasögon med plastbågar. Och när kvällen är slut så ber jag discjockeyn att spela "Oh mama" med Lili och Sussie, och vi dansar som aldrig förr.

Nä, nåt raffigt måste jag ha. Nåt som visar vem jag är. Att jag är den som har lyckats bäst. Vilka byxor har man för att visa det? Eller kanske kjol? En snygg topp betyder framgång. Och kanske ett par svindyra skor.
För det är väl det som klassfester handlar om? Att mäta vem som har lyckats bäst i livet.

Eller ska jag kanske svepa in lite sent och svettigt i nån aerobic-outfit. Och låtsas att jag tränar som fan, och bara snabbt hann slinka in i förbifarten när jag ändå var ute och tränade till Göteborgs-varvet? Det är pondus, att vara fit och träna.

Nej, nu vet jag. Jag tar mina svarta joggingbrallor, och min röda fleece-tröja som jag alltid går i hemma, och så tar jag med hunden, och min man. Så hälsar vi , och åker hem efter det. Då trivs jag som allra bäst. Fy fan vad sorgligt. Eller är det sorgligt att trivas bäst hemma? Det kanske är det som är lycka och framgång. Jag är i alla fall väldigt lycklig i mina joggingbyxor.

Det ska bli jätteskoj att gå på klassfest och gå ut i Kba. Svänga på höfterna och dricka paraply-drinklar. Det ser jag fram emot!

Det känna verkligen att myllan luckras upp av solen, och börjar lukta så där gott av vårlökar och färsk solstinkande hundbajs. I diket utanför oss har grannarnas två hundar sin toalett, och under de buskar som jag tidigare nämnt här, så hade andra grannars katt sin toalett. Kanske det finns en vårspray som man kan dofta ner trädgården med, nu när det börjar att bli så fint? En likadan spray som man har då man ska ha visning på sin lägenhet, som luktar kanelbullar, ni vet.
Alla människor tittar ut ur sina små röda stugor med vita knutar så fort solen tittar fram. De sträcker på sig, efter en lång tid i idet. Nu ska det röjas röjsåg, grillas och klippas gräs. Tjingsas på folk, och skratta över häckarna.
Vi har en spännande tid framför oss, i nya villan, med allt vad det innebär. Har grannen en blå grill? Då måste vi ha en röd. Kolla vår häcksax, va! Den går inte av för hackor.
I går köpte vi nya trädgårdsredskap, och nya trädgårdsmöbler står redan på altanen. Det ska bli en fin sommar, och jag undrar om jag inte ska införskaffa en hammock och en stor solhatt, så kan jag placera den vid vägen, och bara sitta och vinka åt alla bilar som passerar.

Varje morgon på radion är det någon bredkäftad Göteborgare som ringer in till programmet. Och varje morgon låter de olika männen likadant:
- Asså, dee ee la görgött, ajjemän! Haj!
Dialekt- hamnsjåare.

När Nya Ullevi ska invigas, har det varit diskussion om vem som skall inviga. Anders Lundin är på tapeten, vilket flertalet göteborgare sätter sig emot. En Stockholmare. Och jag kan inte annat än hålla med. Någon måste vi väl ha som kan representera denna stad och byggnad? Är man mer begåvad i showbiz för att man är uppvuxen i Stockholm?

Man kunde ringa in till radion och ge förslag på personer. Hysén och Ravelli kom upp. Jamen kan dom leda en invigning? Ja, varför skulle dom inte kunna det?.
Jag har funderat över vem jag skulle vilja se på denna plats, men kan faktiskt inte heller på rak arm komma på någon självklar.
Göteborg har således brist på entertainers. Någon som känner sig manad?

2:nd manager i Tallin, Pille Rünk hade varit skoj.
Jo, han heter faktiskt så, från filmen "Livvakterna". Otroligt lustigt namn. Näst efter Laila Bidé.

Jag kan inte undgå att lägga märke till folk och folk. På Sushin, som är i toppklass, både miljö, lokal och råvarumässigt, är kunderna välklädda, lågmälda och harmoniska. Det är behagligt på alla sätt och vis, och även om det blir köbildning, så är det i en trevlig atmosfär.
Om man jämför detta med pizza/kebab/ sallads-stället som jag åt på i veckan, så märker jag en tydlig skillnad.
Personerna som gästar pizzan är högljudda, knör sig gärna fram, och smäller jackan i huvudet på en när de ska fram och ut från sin matplats. Ett utfodrings-ställe. Man hör knappt vad bordsgrannen säger, och man luktar köks-os resten av dagen.
Kan det vara så att Sushi är för den övre medelklassen i samhället, och pizzan för den grova arbetarklassen? Är vi så enkla i vårt land, att vi delar in varandra i olika fack, till och med på lunchen?
För en sekund tänkte jag att det kanske bara är berest folk som varit i Asien, som gillar Sushi, men har alla som gillar pizza, varit i Italien då?

En annan fundering som jag har är varför alla hustak i Göteborg saknar stora altaner. Tänk vilken utsikt man hade haft över stan om det fanns, och vilken samlingsplats det hade varit för alla som bor i fastigheten.

Jag sökte efter lite inspiration idag, och fann några kloka ord som jag gärna delar med mig av:


"Du missar 100% av alla skott du inte skjuter."


"Om du väntar tills du är säker på att allting är rätt, kommer du förmodligen inte att göra mycket av något."


"Många åker och fiskar hela livet, utan att någonsin förstå att det inte är fisken de är ute efter."


"Man kan inte kämpa ihjäl en skugga, den dödar man med ljus."


"När man är ute på djupt vatten, är det klokt att hålla munnen stängd."

Flera gånger har jag kommit på mig själv att vända på huvudet efter denna läckra Reebook-doja. Idag hade jag sällskap med tre stycken på vägen, och alla kördes av kvinnor. När jag blir befordrad, så kommer denna sko att klä min image.

Vår nya Prins Boxer-Robert, har ett tungt uppdrag framför sig. Inte nog med att han ska vinka på rätt sätt, han kan inte slafsa i sig körv och makaroner i tid och otid, utan måste vänja sig vid linneservetterna och ankbrösten. Han kanske har gått som läro bredvid Kungen i ett par månader, för att skolas in? När Kalle belevat presenterar sina bragder, så har Boxer-Robert säkert varit påväg att dra en och annan Bellman-historia, men där efter kommit på att det inte passar sig i sammanhanget. I Sillens närhet kan Boxer-Robert skoja om Bellman hur mycket han vill. Hon skulle ändå bara nicka diamanterna upp och ner lite varsamt, och säga -Den är fin...
Jag gillar dem, hela slottet. Önskar inte att de ska avgå, men tycker att det är vansinningt att en kronprinsessas bröllop måste kosta så mycket mer än mitt.

Till helgen ska vi på årets omtalade jobb-resa. Jag är Event Manager, och har därför höga krav på mig. Allt är hemligt, och ingen vet vart vi ska. Därför tisslas och tasslas det i buskarna. Den ene är nyfiknare än den andre, och lika nyfiken var jag tidigare år, när jag inte visste.
Åå vad skoj vi ska ha. Dricka oss redlösa och slå klackarna i taket. Och sen en konferens på det.
Från Mikes jobbresor finns det bildbevis på vad grabbarna gör med varandra efter lite alkohol i blodet. Och allt är censurerat. Han kanske kan ge mig en guide till en lyckad fest.

Obetald arbetstid finns väl inte? Jag menar om man arbetar så får man ju betalt, och om man inte arbetar, då är det inte arbetstid, utan borde kallas för obetald fritid. Fast det är ju dumt att säga eftersom man inte får betalt på fritiden...

Mitt företag efterfrågar personal som kan arbeta på Solliden i sommar. Med en extra utbildning, och pickadoll, kan man få skydda Kungen och Drottningens marker.
I somras bilade Mike, Ozzy och jag i Skåne, Blekinge och på Öland. Det var en underbar spontanresa där vi tog dagen som den kom, och hamnade där vi hamnade. Den näst sista natten sov vi på Ölands ostkust. Hela resan var solig och varm, och vi badade mycket.
På vägen hem stannade vi till på just Solliden. Vi tänkte att vi bara snabbt måste kolla in hur det ser ut. När vi har parkerat går vi ner till grindarna, och ser att det är inträde. Vi bestämmer oss för att inte gå in, utan vänder på klacken mot bilen. På vägen möter vi en man med en hund, så Mike tar Ozzy lite åt sidan. Jag tittar upp, och ser ett bekant ansikte. Nämen, det är ju Ers Majestät himself. I dessa situationer bör man hålla sig kall och inte tappa ansiktet, men som den skådis jag är så börjar jag gestikulera ett brett minspel åt Mike att han inte får missa något. När jag betett mig som en idiot en stund, så ser jag att Drottningen står alldeles intill och talar med några övriga besökare. Jag missade inte heller den manliga och den kvinnliga livvakten som smälte bra in i sina pikeér och shorts. Med endast små gester, gjorde de tecken till varandra.
Så fem minuter på Solliden, innebär faktiskt att man kan träffa dem. Synd att inte vovvarna möttes, då hade vi kunnat byta ett par ord och klappa om den kungliga fyrbenta.

Mr. Onemountain och jag har bojkottat all skräpmat som övriga på vår avdelning älskar till lunch. I går åkte de till slisk & slask pizzan, medan vi två nyttigare, åkte till Sushin. Om man ändå ska betala för att slänga i sig något raskt, så ska det smaka gott också. Efter denna lyxlunch med utsikt över hamninloppet, läske-kranen och broa, så gick vi en promenad i solen utmed kajkanten.
Ett av samtalsämnena var att vi säkert kommer att bli hycklade när vi kommer tillbaka. -Rå fisk, bläää. Osv.

Hövdingen hann knappt innanför dörra innan han gav en underbar kommentar på vår lunch:

- Jag tänkte öppna en restaurang som serverar rå kyckling. Den ska heta Skjutsi. Man får en rejäl skjuts i tarmarna när man har ätit hos mig.

HAAAA! Fan vad jag har garvat åt detta hela dagen.

För övrigt så är jag jätteglad åt att det är ljust till 18.45, och att jag kan gå en långrunda efter jobbet utan lysrör.

Ett litet tillägg är att min man tvättade min bil i går, och startade upp den i morse så att den skulle bli varm innan jag kom ut. Det kallar jag KÄRLEK! Love you Mikey!

Jag har nog väldigt mycket i huvudet just nu, för jag drömmer så otroligt mycket. Härom natten var jag lesbisk. Jag var ihop med en söt brunbränd tjej med blond page. När jag berättade det för Mike på morgonen, så sa han att han kunde vara vårt butler, och gå runt i fluga och bar överkropp, och servera dildosar på ett siverfat hela dagarna. Min oslyldiga dröm spårar ur i min mans verkliga.
I morse drömde jag att jag inte hinner vänta på att min klocka ska ringa. Jag måste gå upp när Mikes klocka ringer, eftersom jag ska göra degen till vetebullarna?!
Natten var också inspirerad av Let´s dance, för jag blev jagad av Tobias som hade sin Star-wars cape. Jätteläskigt! Jag fick gömma fötterna under täcket, så att ingen kunde ta dem.
Det är inte bra att sitta och titta på Beck-slutet alldeles ensam. Man får hjärtklappning. Ozzy kände nog det på sig, för han kom ut till mig titt som tätt och kollade till mig, och tyckte att jag skulle komma in och lägga mig i stället.


Till Jen säger jag bara -Ah prad!

Hövdingen var på möte med två hövdingar med fler fjädrar i skruden. Samma dag som mötet, så fick de besök av en ung söt tjej från huvudstaden, som skulle besöka lägerplatsen i två dagar.
Den ena av hövdingarna som kommit upp sig har svårt att föra sig i samtliga sammanhang, och likaså även denna dag. Bakom tjejens rygg gjorde han osmakliga gester som inte var lägliga i ett indianläger.
När det var dax för utfodring, så fick tjejen följa med hövdingarna, stort för att vara en vanlig tjej på besök.
Min hövding är expert på vett och etikett, men de övriga två känner sig något obekväma i situationen. Hon är ju verkligen skitsnygg, vad gör vi nu? JO! Vi snackar gamla lumparminnen! Ett område där vi känner oss manliga och trygga.

Som jag skrivit tidigare, det vore en ära att få rodda ett stort bolag under vingarna, och konkurrensen känns knappast mätbar. Sikta högt där ute!

Man ska hinna så förbannat mycket på en vecka. Skynda skynda, för att det ska bli fredag och lördag, så att man kan göra allt det där som man vill. I söndags öppnade vi en flaska vin, till en simpel vanlig middag. Det är lyx. Och det kan man göra likaväl på måndagen. Man måste inte bada badkar på fredagen, man kan lyxa till det även på onsdagen.

På en veckan ska man helst också hinna hyvla fötter, måla naglar, motionera, kratta ögonbrynen och övriga diversegöromål som kan tänkas göra en kvinna mer attraktiv. Det är viktigt att hålla efter sig i överkant. Idag när jag var på massage, var hövdingen och klippte sig. Lyx även detta.

Visst skulle jag kunna ta en tvätt var fjärde dag, kamma mig då och då, och gå och klia mig i skrevet titt som tätt, jag är ju gift :-) Och om man är gift, så kan man sluta att tänka på hygienen. Har man otur så rinner äktenskapet ut i sanden redan inom ett år, och då kan man klia loppebett alldeles för sig själv sen, för att därefter vakna, börja ta hand om sig, för att hitta en ny partner, för att sedan kunna klia sig i skrevet igen. Ett pariserhjul, utan säten.

Jag skurar hellre öronen varje dag, och behåller min snygga man :)