skoglundskan

Yvonne har i stort sett fått hela sin utstyrsel. Peruk, guld-blus och byxor. Egentligen ett par bruna kostym-byxor, men eftersom jag känner att hon inte gör sig riktigt i dem, så har jag bett att få byta ut dem. Ett par svarta i satin blir det troligtvis. Jag får spela med dem, och känna efter om jag funkar i ett glansigt vaselin-fodral. Till detta är jag nu på jakt efter ett par skor, och har kikat lite på nätet. Det finns röda med stilettklack, stövlar a la Pretty Woman som går ovanför knät, och guldpumps.
Visst hade det matchat bra med ett par guldpumps med 11.5 centimeter klack på scen? Till dem måste jag i så fall också köpa en käpp som jag kan hålla mig i när jag stapplar in. Eller kan jag kanske stå helt stilla i två timmar?
När jag körde dynga i stallet hade jag oftast gummistövlar eller snow-jogging, men de passar liksom inte Yvonne så bra.
Jo, jag har många skor. Vilken tjej har inte det? Ska vi bara äga ett par skor? Okej, då får du ha en skiftnyckel (pikat till min man om ni inte förstod).
Nästa vecka är en fullspäckad teatervecka alla kvällar. På fredagen är det genrep, och på lördag premiär. Det ska bli underbart att äntligen få stå på Kba stora scen igen. Logerna är så lyxiga. Man känner sig som Madonna själv.
Apropå Madonna, så ska det bli en häftig dag att få se henne sjunga på Ullevi i augusti. Hennes ljusshower ska vara något alldeles magnifikt.

Nu måste jag sluta skriva, eftersom jag måste hålla ena handen för näsan när Mike lägger äggfisar.