skoglundskan

Skit också . Jag som hade tänkt att ta 150 kilo i bänkpress idag. Å så har jag fått feber på besök. Eftersom hövdingen är ute och reser Sverige runt, så känner jag ändå ett visst ansvar att arbeta. Och jag har ju inte så särskilt mycket annat för mig :)
Det är på gott och ont det där, att kunna arbeta hemifrån. Om någon viktig chef ringer, så svarar jag med lite extra täppt näsa, i hopp om att personen ska tycka synd om mig, och kommentera det. Då blir jag lite gladare.
Mike borde vara hemma med "vård av fru". Passa upp med värmedyna och salta pinnar. Om han hade sagt det till sin nya chef, så hade chefen skrattat ihjäl sig, mer än han gjorde förra veckan till och med, då han på allvar bad om att få vara ledig med "vård av hund".
Ozzy blev biten i örat av en Golden på dagiset, och fick läggas i narkos för att lagas. För att slippa lampkronan runt halsen, så fick vi i stället vara hemma med honom under uppsikt.

-Ska du vara hemma med hunden?, frågar Mikes chef. Dagishunden? Hahaha.

Han tyckte att vi kunde köpa en ny hund i månaden för samma pengar som vi lägger på dagis :(
Det är ju en familjemedlem, förklarade min sympatiska och känslosamma man då :-D
Jag kan förstå om det inte går hem i en grabbig verkstad. Nästa gång får han dra en vals om att han ska vara hemma och bända betong till vårt nya elkraftverk. Lite mer manligt.

Jahaja. Vad ska jag hitta på nu då? Vila kanske. Det tråkigaste ordet näst efter sova. När jag vill göra, men inte kan, då får jag DAMP.