skoglundskan

Då var den ute ur mitt liv. Två bilar har jag verkligen tyckt om, och denna var en av dem. Fem minuter efter det att annonsen var ute, så ringde telefonen. Och den slutade inte att ringa förrän på kvällen. Jag var häpen. Hade aldrig trott att det skulle gå så fort.
Killen som köpte bilen uppgav sig för att heta Jacob. Han ringde mig flera gånger och sa att jag inte får sälja till någon annan, för han vill ha bilen. Vi gjorde upp om pris och en tid. Jag frågade om han verkligen kommer att ta bilen, och han sa "se den som såld".
"Jacob" visade sig vara Ali Baba. Och med Ali Baba menar jag inte att jag är rasist, utan snarare realist. Skulle detta verkligen gå smärtfritt? Självklart inte. Ali Baba letade fel, minimala fel, och prutade därefter en hutlös summa. -Skämtar du?, frågade jag honom. Vi har redan gjort upp om priset per telefon, jag säljer den inte!
-Men man måste alltid se den på plats vettu. -Ja! Precis, så därför var jag så förvånad över att du sa att jag inte ska sälja den till någon annan, att jag skall se den som såld, och att du ger det priset som vi kom överens om.
Han slutade naturligtvis inte att gaffla, så jag gick på med min högre röst. -Jag har fler som vill köpa, stick härifrån!
Ali Baba förstod att jag menade allvar, så han gick med på det priset som vi kommit överens om. Med sorg i hjärtat såg jag min älskade bil åka iväg, och bakom ratten satt en mega-krull-peruk. Sorgligt.
Tror ni att det slutar här? Inte då! Efter några minuter ringer han ingen och tjafsar om det ena och det andra, varpå det följer en lång rad sms innehållandes versaler.
Jag svarade en gång. "OM DET INTE PASSAR; SÅ KOM OCH LÄMNA TILLBAKA BILEN". Jag fick ett svar där det stor "DU BEHÖVER VÄL INTE BLI SUR NU". Sur?! Det var ett milt uttryck. Jag var rasande. Så rasande att jag behövde en cigg.
Å då är jag arg!

Vad kan vi räkna med nu då, Mike och jag? Ett nedbrunnet hus? Ett överfall i skogen? Femton kusiner som ska komma på tårtkalas?

Never ever again an affair with Ali Baba.

Stackars godissugna Lilla Bocken Bruce cyklade hela vägen till kiosken i går, och kom hem efter en lång stund. Det var stängt, och godissuget hade inte avtagit på vägen. -Jag bakar något!, kom han på.
Kakao, havregryn och smör revs fram och blandades ihop. När han hade rullat fyra stycken smakade han lite på smeten och utbrast:

 -Blä, det smakar konstigt. Å nej, jag har ju glömt sockret.
Jag:- Jamen blanda i det i smeten innan du rullar resten då, så blir det bra.
Han tittar på de fyra som redan är rullade och undrar vad han skall göra med dem. Sedan säger han lite tyst:
- Hmm, jag får bjuda på dessa.

HAAAAAAAA!

Älskar dig mer än någonsin!

Ett smakprov från förra årets resa.

Då var det bokat. En natt vid Läckö Slott, hotell i Örebro, en stuga på ett båtvarv i Nyköping, och ett rum på Gyllene Uttern i Gränna. Mike, Vovvi och jag ska ut på en bilutflykt i år igen, och förhoppningsvis få det lika härligt som förra året.
Förra året åkte vi utan AC, men i år hoppas vi hinna köpa en ny bil tills dess att det är dax att ge sig iväg.

Teatern är nu avklarad, och Börta får läggas på hyllan för alltid. Publiken var fler än vi kunnat gissa, men trots detta, så känns det som att det var sjunde och sista gången. Jag är påväg att vakna, och komma tillbaka till mitt ursprungliga skick.

På fredag är det Åsa-Kalaset, och där är det alltid fullsmockat med folk. Om någon vill gå med och partaja lite, i utomhusmiljö med ljumna öl i plastglas, och live-musik, så vet ni vart ni skall ringa.

Äta bör man annars dör man. Och för att få i sig en vettig lunch får man betala 69, 79 och 89 spänn. Hutlöst.
Idag till exempel, så var tanken att äta husmanskost till lunch. Något rejält, för att stå mig på mina två arbeten hela dagen. Fisksoppa med pannkakor beställdes. Mmm. det låter ju gott. Tyvärr smakade det inte lika gott. Pulversoppa med vatten, crabfish och två musslor. Jag hade kunnat handla en påse med soppa på ICA för 14.95, och det hade säkerligen smakat lika bra.
Om jag hade lagat det sämsta jag kan, så hade det inte ens blivit så äckligt som lunchen var idag. Och för det ger jag bort flera procent av min lön.
Köpmat för all det. Det finns god, och det finns mindre god. Och varje gång som jag betalar och får något mindre gott, på en smutsig duk, med en toalett utan tvål, så blir jag mer och mer övertygad om att vi bara skänker bort våra pengar. Spaghetti på låda är i många fall ett säkrare kort.

I går kom min underbara mamma hem till oss och rensade våra rabatter. Tack Mammi.
Efter Mammi, kom senare också Pappi, och åt middag med oss. Han berättade en rolig historia som avec:

Gumman: -Jag vaknade mitt i natten av att det var en inbrottstjuv som rotade runt i huset. Han sa att han letade efter värdesaker. Oj vad vi letade.

Jorå, den tredje i år. På vår väg tidigt i morse. Jag var tvungen att springa hem och hämta mobilkameran...
Jag hade hoppats att slippa se någon, men ett rikare djurliv än där jag bor har jag då aldrig tidigare upplevt.
Nu är det din tur Onemountain!

Det här inlägget tillägnar jag mina underbara vänner.

Veckorna bara går, och jag får ingenting gjort. Ersättare för hövdingen, teaterpremiär, ett hem som behöver vård.

Tack för att ni inte slutar ringa, och för att jag fortfarande får en massa erbjudanden om att följa med hit och dit.
Jag vill inget hellere än att vara vaken dygnet runt, och bara njuta av livet och allt som det bjuder på.
Snart så....snart.

Diskussion om medverkan i föreningen från Gustav II Adolfs tid:

Brother: -*drömmande* Det var så roligt att vara utklädd, foket uppskattade oss....
Mike: - Jag tar fan inte på mig den jädra järnstruten en gång till.
Brother: - Och det är en viss teknik att hantera musköten och piken...
Mike: - En lång pinne som viftas hit och dit, pik mor häst, hmpf!

Jag har redan gått in in någon slags semester-lunk. Vill bara vara hemma och njuta av gräset, havet och solen.
I helgen invigde vi både sommarstugan och båten. Grannarna i stugan ger en som vanligt lite smått ont i magen, men utsikten och sanddynorna är magnifika.
I går cyklade Mike, Ozzy och jag till Djursjön, c:a två kilometer hemifrån. Det är en stor klar fiske och badsjö, med bra klippor för sol och bad. Jag tog ett dopp a´la nudie, och kände mig friast i världen. Ett par badade då vi kom, och såg ut att vara påväg att bege sig hemåt. De tog väldigt lång tid på sig, så tillslut sa Mike lite högt:
-Ska du föna håret också?
Det var varmt och behagligt, och vi cyklade hem lagom tills att myggen vaknade.

Ett utdrag ur vistelsen på Ustö:

Jag: -Ska vi kanske ta och äta snart?
Mamma: -Jag vet inte, vad är klockan?
Jag: -Jag vet inte, men det spelar väl ingen roll vad klockan är. Är vi hungriga?
Mamma tittar på solen och säger: -Den är nog tre.

I går fick jag med mig Mike på en mountainbike-tur till sjön. Det var ljuvligt att sitta på bryggan med benen i vattnet och vicka på tårna. Vattnet var ljummet, och om jag hade haft en handduk, så hade jag tagit ett dopp. Då och då glimmade det till under ytan, och en och annan fena syntes ovanför. Gott om fisk i sjön verkar det som.
Vi njöt av kvällssolen, och smulorna efter pinnresterna som Ozzy malt sönder och lagt så fint på bryggan.
På väg tillbaka ringlade det en svart orm bakom Mikes däck, och alldeled framför mig. Det hade inte hjälpt om jag hade haft med mig kameran, för den var snabbt nere i vassen.
På promenaden i förra veckan stötte Syster Yster och jag på en död snok i silver. Dessa ormar hade matchat min sommarklänning som jag kom på att jag glömt att använda i år.
Cykeln ger mig trygghet. Jag kan ta mig igenom skogarna utan gummistövlar, och rädsla för de små hala kräken.

I kväll åker vi söderut. Mike behöver miljöombyte, och då är vi redan nära hamnen i morgon bitti, redo för båtfärd.
Det ska bli skönt att se utsikten över havet, dammsuga upp vinterns envetna flugor, och skita på utedasset.

I morse låg det en påkörd svart-vit katt på Söderleden. Jag blir så otroligt ledsen när jag ser sånt. Känner mig fortfarande alldeles nedstämd. Jag ringde till Mari på trafiken, som nämnde det i radion. Någons familjemedlem kommer inte hem i kväll. Hoppas att de inte letar för länge. Katten kanske skulle på en sillbjudning just i kväll. Med en kattfröken som han just hade träffat på Facebook. Å där står hon med en vit lilja i halsbandet, utan att någon dyker upp. Sorgligt.

Hettan är verkligen här, och min ledbrötne man ligger hemma på altanen och pressar. Kan man bli mer brun är honom?
Det skulle vara Samuel L. Jackson eller Oprah då.
På lördag ska vi ut med båten hela dagen, och det blir årets första tur. Vendelsö, Almö, Nordsten, here we come...

På midsommarafton när vi inte var hemma, så hade några skator festat på ett par av våra stora gröna jordgubbar. Jag minns inte att vi bjudit dem, men hellre två jordgubbar, än grannens katt, som dessa två tykna svartvita flygfän trackade ett par dagar tidigare. Två fåglar på en katt, så knäppt.
Lilla bocken Bruce har snickrat ett jordgubbs-skydd, så förhoppningsvis har vi stora röda bär inom kort. Smultronen är i alla fall klara, och de smakar verkligen sommar.

Finns det egentligen någonting som övervinner den riktigt djupa kärleken? Jag kan ha en skitdag på jobbet, bråka med mig själv, svära i trafiken och läsa om alla idioter som slåss i världen på grund av religion. Allt detta är bara småsaker, om man ända in i hjärtat är förälskad.
Om jag däremot har en konflikt med kärleken, så funkar ingenting. Allt blir bara tomt och hjärnan fungerar inte som den ska.
Det gör ingenting att Mike har diskbråck och ligger till sängs, eller att det regnar, eller att en idiot gnäller på jobbet. Det gör absolut ingenting. Om vi är lyckliga, så är det bara kleine kartoffeln.
Jag jobbar för att kunna leva. Å jag vill leva ordentligt. Jag tänker aldrig bli en person som lever för att jobba.
Jobbet är viktigt, roligt, och som min andra familj. Men utan min riktiga familj är jobbet, livet och fritiden inte värd någonting alls.

Ett utdrag ur vår vardag:

-Vems är den rosa tandborsten? Har du en älskarinna?
- Ja sjävklart. Och eftersom hon alltid sover över så har hon lagt sin tandborste här. Har du inte märkt att
det är lite trångt i sängen på nätterna?
-Lägg av.
-Om du möter henne i köket, så hälsa från mig...
-Visst...

Det är humor!