skoglundskan

Då var den ute ur mitt liv. Två bilar har jag verkligen tyckt om, och denna var en av dem. Fem minuter efter det att annonsen var ute, så ringde telefonen. Och den slutade inte att ringa förrän på kvällen. Jag var häpen. Hade aldrig trott att det skulle gå så fort.
Killen som köpte bilen uppgav sig för att heta Jacob. Han ringde mig flera gånger och sa att jag inte får sälja till någon annan, för han vill ha bilen. Vi gjorde upp om pris och en tid. Jag frågade om han verkligen kommer att ta bilen, och han sa "se den som såld".
"Jacob" visade sig vara Ali Baba. Och med Ali Baba menar jag inte att jag är rasist, utan snarare realist. Skulle detta verkligen gå smärtfritt? Självklart inte. Ali Baba letade fel, minimala fel, och prutade därefter en hutlös summa. -Skämtar du?, frågade jag honom. Vi har redan gjort upp om priset per telefon, jag säljer den inte!
-Men man måste alltid se den på plats vettu. -Ja! Precis, så därför var jag så förvånad över att du sa att jag inte ska sälja den till någon annan, att jag skall se den som såld, och att du ger det priset som vi kom överens om.
Han slutade naturligtvis inte att gaffla, så jag gick på med min högre röst. -Jag har fler som vill köpa, stick härifrån!
Ali Baba förstod att jag menade allvar, så han gick med på det priset som vi kommit överens om. Med sorg i hjärtat såg jag min älskade bil åka iväg, och bakom ratten satt en mega-krull-peruk. Sorgligt.
Tror ni att det slutar här? Inte då! Efter några minuter ringer han ingen och tjafsar om det ena och det andra, varpå det följer en lång rad sms innehållandes versaler.
Jag svarade en gång. "OM DET INTE PASSAR; SÅ KOM OCH LÄMNA TILLBAKA BILEN". Jag fick ett svar där det stor "DU BEHÖVER VÄL INTE BLI SUR NU". Sur?! Det var ett milt uttryck. Jag var rasande. Så rasande att jag behövde en cigg.
Å då är jag arg!

Vad kan vi räkna med nu då, Mike och jag? Ett nedbrunnet hus? Ett överfall i skogen? Femton kusiner som ska komma på tårtkalas?

Never ever again an affair with Ali Baba.