Glitteränglar och bjudkarameller
I år har vi delat upp vår semester. Idag är min sista arbetsdag, efter den väntar två veckor ledighet. Vi funderar på att ta en minisemester i Sverige, kanske Västervik eller Höganäs. Mike och Brother Bear skall fylla 40. Vi ska grilla hos några grannar, och hälsa på Hannes som bara är tre veckor gammal.
I september har vi tre veckor, och om det blir brist på sol i Sverige, så är det jag som tar första bästa flyg till värmen.
Snart är min lärotid på jobbet över, och då är det dax för mig att städa och röja och möblera om i mitt rum. För första gången skall jag få ett eget rum med en egen namnskylt. Jag ska köpa fina blommor till fönstren, en radio, och en go filt att hänga på stolen till vintern. Kanske jag också borde ha några bjudkarameller? Och en fin matta på golvet. Det är ju mitt rum, där jag ska trivas. Om jag hade kunnat med, så hade jag gjort en myshörna också. Med några bokmärksalbum att titta i när man väntar på att jag skall bli ledig i telefonen, där jag just påbörjat ett mycket viktigt samtal.
Nästa gång blir det gilgotinen.
Ozzy blev för andra gången påhoppad av grannens ilskna terrier i förra veckan. De fightades en stund innan ägaren lyckades separera dem åt. Jag vågar inte sticka in nävarna bland alla de tänderna. I efterhand stod de bara stilla och sa inte ett ljud, trots att deras lösa hund sprang ut från tomten och attackerade min kopplade. Senare på kvällen kom den aggressive lille rackarens matte ock knackade på, och bad om ursäkt. Vi var tydliga med att det bannimej inte får hända igen.
Såhär ett par dagar senare, så känner jag liksom en fientlig inställning till hela familjen. Nästa gång väntas nackvridning.
Vår andra granne sjökaptenen, har en hund som inte gärna leker med vår. Däremot springer hon in och skäller på vår tomt och tar Ozzys leksaker, för att sedan bära med sig dem hem. När kaptenen inte får loss leksakerna ur hundens mun, säger han, "jag vet inte vad jag ska göra nu, hon får väl ta med sig den hem".
Nu sist så opponerade sig både Mike och jag, varpå Mike bände isär hundens käkar, och tog ut bollen. Jag köper inte leksaker för att grannen ska hämta hem dem.
Skulle jag springa hem till denna grannen om jag har inbrott i mitt hus, är oklädd och rädd? Inte då. Han skulle förmodligen bara stirra rakt ut och säga "Hur ska vi göra nu?".
Jag vet att min hund är min unge som jag daltar med, men herrejisses, vad hade jag inte gjort mot en unge i skolan? Förmodligen gett ett kok stryk.
Uppsjungning

- Jag ger dig min morrrrooooooooon, jag ger dig min dag.........
Jag är inte tankad bakom en varg.
I fredags var väntetiden längre än vanligt, men eftersom miljön på Kba Vårdcentral är så gemytlig, så läste jag mer än gärna en inredningstidning under tiden. Det är lugn och behagligt, och helt Ali Baba-fritt.
Den nya något yngre, stressade läkaren bad mig att återge min historia. Han frågade vad jag ansåg om mitt tillstånd, och undrade vad han skulle skriva på mitt intyg. "Opererad blindtarm" log jag för mig själv, men sa inget. Han hade nog skrivit vad som helst. Kontentan var i alla fall att jag kom därifrån med oförrättat ärende, och kunde ha skrivit min diagnos själv. Känns inte riktigt som att det är därför man tar sig dit.
Min rehab-coach reagerade dock snabbt på hans inkompetens, och ställde allt tillrätta, varpå doktorn fick be om ursäkt, och hälsade mig välkommen tillbaka. Yes sure.
Detta västerländska imponerar inte så på mig. Något som däremot gör det, är den kinesiska medicinen. Helhetstänket med kropp och själ. Utan själ är vi bara en köttmassa, och detta går hand i hand. Med en stressad själ, kan vilken kroppsdel som helst sättas ur funktion. Jag har dålig blodcirkulation, och det visar sig genom kalla fötter och mycket huvudvärk. En Treo behöver inte alltid vara lösningen.
Veckans +: Det regnar, vilket innebär att jag slipper vattna det nysådda gräset.
Veckans -: Det regnar, vilket inte gynnar min solbränna, och dessutom ska vi bygga altanräcke i morgon.
Kurtan och Arne, Lady och Lufsen...
Något som berör de flesta är att finna en vän att dela livet med. Rose DeWitt Bukater och Jack Dawson, Romeo och Julia, Rosalind och Orlando, Reine och Mimmi. En livskamrat som du ska älska i nöd och lust.
Först måste betet ut på kroken. Och för att få någon på kroken så förskönar man säkert sig själv lite grann. Man låter bli att fisa högt när man ätit klart, man rapar inte ljudligt, och man berättar inte att man just hyvlat bort långa grova strån i från arnhålan. Man ska vara rolig, lättsam, käck, fräsch....bla bla bla.
När man sedan kommer underfund med att man har svårt att äta, sova och koncentrera sig, för att den nya vännen upptar alla ens tankar, så ska man vara tillräckligt klar i skallen för att inte bara sitta på en romantisk middag och säga, -Döööh?!.
Väl i den skära dimman så kommer också rädslan. Att våga utelämna sina allra innersta tankar, och sina fel och brister. Att bli älskad trots sina udda vanor och tokiga beteenden. Skräckslagen för att bli lämnad om man röjer dem, men samtldigt så befriande att tillåta sig att dela dem med någon.
Rädslan av att våga älska någon som man är så rädd att förlora.
Jag älskar dig känns i bland så futtigt. Som att de stora orden inte räcker till.
Det är alltså detta som är hemligheten bakom kärlekens storhet.
Är det inte fantastiskt att den jag vill ha vill ha mig? Sannorlikheten borde vara ganska liten. Jag är lyckligt lottad.
Björkarna susa
Idag ska jag besöka den omtalade Mia, som med hjälp av nålar frigör de flesta. Ett par besök hos henne ska hjälpa mig att bli av med pollenallergi, nedsatt sköldkörtel och PMS. Idag börjar vi med att tillsammans gå igenom alla mina sjukdomar sedan barnsben, och samtliga mediciner jag ätit under åren. När det är kartlagt, så sätter hon i gång.
Jag tänkte ge det en tre- fyra gånger, sedan får det räcka. Mike undrade hur jag orkar ranta hos diverse läkare och alternativmedicinare, men det är ju nu jag är pigg och får passa på. Jag tänkte att jag tar hela skiten i ett svep nu, så får det vara bra sen. Förhoppningsvis läggs grunden till ett friskt och välmående liv.