skoglundskan

Det är dax för den årliga rinnsnuvan. Björkarnas musöron börjar växa till sig, och de känns som att merparten av saven är nerkörd i min hals. Som barn var jag aldrig allergisk, det har kommit på senare år. Jag undrar om det beror på att jag eftersträvar ett dammfritt hem, eller om det helt enkelt är mer pollen nu än då. Eftersom jag lever med ett pälsdjur mer eller mindre på mig nästan under dygnets alla timmar, så hade jag hoppats på att vara motståndskraftig till annat bös.
Idag ska jag besöka den omtalade Mia, som med hjälp av nålar frigör de flesta. Ett par besök hos henne ska hjälpa mig att bli av med pollenallergi, nedsatt sköldkörtel och PMS. Idag börjar vi med att tillsammans gå igenom alla mina sjukdomar sedan barnsben, och samtliga mediciner jag ätit under åren. När det är kartlagt, så sätter hon i gång.
Jag tänkte ge det en tre- fyra gånger, sedan får det räcka. Mike undrade hur jag orkar ranta hos diverse läkare och alternativmedicinare, men det är ju nu jag är pigg och får passa på. Jag tänkte att jag tar hela skiten i ett svep nu, så får det vara bra sen. Förhoppningsvis läggs grunden till ett friskt och välmående liv.