skoglundskan

Aldrig förr hade hon känt sig så övertygad. Det här var vad hon ville. Han var precis det som hon hade letat efter i hela sitt liv. "Jag måste berätta", tänkte hon för sig själv. "Jag kan inte gå runt och låtsas längre."
Redan när han flyttat in hade hon kikat på honom över gatan. Han såg så otroligt snäll ut. Som en typiskt käck familjefarsa. Han var alldeles lagom lång, lagom i kroppen, lagom i håret. Så jävla svensk. Alldeles lagom.
Men det fanns något mer där. En utstrålning som få killar över trettio hade, utan att vara desperata. En utstrålning som sa "jag är snygg, medveten och snäll." Snäll är också så himla lagom.
Hon slängde halsduken över axeln och promenerade hemåt. Det var dax nu. Dax att släppa bomben och berätta. Hon kunde inte hålla det inom sig längre...


Vill ni läsa mer? Haha, det får ni inte. Ni får vänta tills hela boken är klar :-)

Jag har blivit dränerad. Fru Psykolog är ett par år äldre än mig, och en lysande Dr. Phil.
Efter att jag delat med mig av mina bördor, började hon att vända och vrida.
Hon undrade varför jag måste vara alla till lags hela tiden. "Nu har du satsat så mycket på så många ställen att du förväntar dig en storvinst med all rätt. Men den vinsten kommer aldrig, och du undrar var den är." "Nu ska du hämta ut den där vinsten för allt du har kämpat för, men du måste byta strategi, och du kan inte förändra allt på samma gång, vi måste börja med det lilla".
Hon förklarade att jag satsat högt som "bonusmamma", och att jag förväntar mig utdelning för den insatsen. Det kan jag inte göra. Jag måste inse att jag är en spelare som är med i matchen, men som inte fyller någon funktion just nu. Jag skall sätta mig på avbytarbänken, och ge mig själv en Time Out.
"Vad är det som gör att du ger så mycket av dig själv till alla andra?" undrade hon. "Du kan inte ge till allt och alla på samma gång hela tiden, du måste välja i vilka fighter du skall satsa, och i vilka du skall lägga dig. Du måste välja vilka i din personal som du bakar bullar till, du kan inte göra det till alla på samma gång."
Jag har fått endel att arbeta med, och kan inte annat än beundra deras strategier för att hjälpa en människa.
Och jag ser inte mig själv som en person som har direkta problem. Jag är den som vill förebygga att få. Korkat va? Alla människor har olika problem som de behöver arbeta med, och den som säger motsatsen saknar självinsikt. Vägledning kan ibland vara frigörande att ta emot i från andra, och om man kör fast och vill komma vidare, så finns det hjälp att få.

Om man vill förbättra någonting, så måste man förändra någonting.

Underbart att det är fredag.

I denna veckan får jag besked om jag får en roll i vinterns uppsättning. Troligtvis blir det inte så, då jag inte kan konkurrera med My Holmsten och c:o. De är småkändisar, men det är inte jag. Inte mer än i lokala Kba där jag ibland kan få en vänlig kommentar när jag scannar in gurkan på Willys. Jag hoppas inte att detta roliga är förbi.
Jag vill ju så gärna!

Onemountain och jag besökte sushin idag. "Lite java på maten?", undrade min vän och kollega, samtidigt som han samlade ett vuxenpoäng från mitt inlägg nedan. Det visade sig att Japanerna på Eriksberg inte dricker java, utan ljummet blomvatten. Det är därför de inte har bröst och prostatacancer i Asien, som oss i USA och Europa, konstaterade vi.
Alldeles varmt blev det i strupen när rosorna och krysmyntan blandades ner i magsäcken ihop med den råa fisken.

Det gäller att ha flaggan i topp när vi lämnar över till konkurrenten, var vi överens om på arbetet. Min flaggstång är dock lite nerblåst åt ena sidan, i en lätt lutning. Jag är med på att arbetet måste utföras, men den lilla extra lågan i branden för mitt arbete har falnat..

Längtan till att bli arbetslös och gå hemma i trädgården med en stor solhatt och växt-handskar, är lika rätt i tiden som att se på Dallas med stora plastbågar på näsan.
Jobba, jobba joobba, är en känd ramsa från diverse vuxenlekar med eller utan boll, och det är mer inne än någonsin att göra karriär på arbetet, leva med sina små barn endast på helgerna över en tacos och film, för att sedan kunna skylla på samhället att de behöver drogavvänjas.
Det är inget fel på att vara arbetslös! Det är ju alla människors dröm att slippa arbeta och bara vara ledig och njuta. Hade det inte varit för pengarna så...alltid dessa pengar.

Redan under lågstadietiden hade alla mina kompisar en eller flera "Mina vänner" böcker. Man kunde fylla i hur lång man var, och vad man ville bli när man blir stor. I alla mina böcker står det att jag vill bli skådespelare. Detsamma står det i min systers böcker. Jag kanske inte har favoriträtt pizza längre, eller har Milli Vanilli som idoler, men framtiden ser ändå ut ungefär som det står skrivet i böckerna.

På senare år är det moget och lustigt att skriva vuxenpoäng. Om man har storbilds-tv och kondomer i byrålådan så har man vuxenpoäng, likaså om man har kreditkort och tycker om kaffe på maten.
Ett annat vuxenpoäng är rabattkuponger. I vår familj pantar vi pet-flaskor och sorterar plast, tidningar och aluminium på återvinningsstationen. Det är redigt och familjärt. Rabattkuponger är mer för farmödrar som ska till Olskrokstorget på torsdagar för att handla påsklämmor och plastfolie. Hur som helst så fick vi ett helt häfte med förmånliga kuponger som välkomnade oss till Kba. Frågan är bara om vi kan med att nyttja dem?
Kan jag åka till K-mässan bara för att få ett halv kilo kaffe? Ska jag åka till granngården för 50 spänn, eller ska jag besöka Trivas-butiken för ett tio-pack glödlampor? Jag måste nästan åka skateboard till jobbet i morgon för att kompensera det med lite ungdomspoäng.
En åttabitars princess-tårta på ICA kan jag ju bara inte tacka nej till. Men vi kan ju inte dela den på två. Om någon är sugen på kaffe, slå en signal innan, så skall jag smätta bort och hämta tårtan så att jag har en förbannad kupong mindre.

För övrigt så har jag i helgen fått min första ångest-attack. Jag vet inte om det är vanligt bland folk att ha ångest, men för min del är det något nytt. Som den kreativa människa jag är, så ringde jag till företagshälsovården direkt, och skall på mitt första psykolog-samtal på torsdag. Nej det är ingen fara med mig, men det kan ju bli om jag inte tar tag i det direkt.

Två otroligt roliga saker vill jag dela med mig av.

Jens brorsa bor i lilla hålan i Skåne. Som Frille ungefär, och vi har många liknande original i båda glesbygderna.
När han hälsade på i Göteborg följde han med min kära vän Jen till en innekrog i Göteborg.

Bror:-Jag vill ha en kaffegök.
Bartendern: -En vadå?
Bror:- En kaffegök, kaffe med vodka.
Han berättade sen för sin syster att han beställt kaffegök. -Hade dom det? undrar Jen lite generat. -Nää, svarar brorsan.  - Det finns ingen hemmavid som inte har druckit kaffegök.
Och jag håller med. Det finns ingen hemmavid som inte har druckit kaffegög.

I går var det spektakel vid Kopparmärra. Tjugo personer från något arabland hade byggt upp en hage. I hagen fanns ett par skyltar med män i turban, och ett streck över, som att personerna inte är ok. Med tecken från sitt alfabet stod det något på skyltarna. Mitt i fyrkanten stod en man och skrek på något som i mina öron lät som arabiska. Runt fyrkanten promenerade ett flertal personer med varsin flagga, och svarade mannen i mitten på samma språk.
Jag fick verkligen hålla mig för skratt. Och jag ville ta ett foto på denna cirkus, men vågade inte. Vem vet om man blir skjuten mitt på öppen gata om man gör narr.
Det är fantastiskt att vissa människor orkar engagera sig, men gör det så att vi förstår vad ni vill då.
Om jag ränner ner till Pakistan och gapar att någon svensk politiker är dum, så tror jag att jag skulle bli inspärrad
på obestämd tid.

Ricketi ticketi bom bom, raska taska. Robert Gustafsson vet precis hur han skall charma svenska folket, och även om man kan tycka att han blir lite uttjatad i bland, så är imitationen av Per Gessle och Tony Irving alldeles enastående. Jag funderar på att ta anställning som humorist. Åka runt till ledsna och uttråkade människor, och försöka skoja till deras dag.

Idag är det den sista ansökningsdagen för att anmäla sig till högskoleprovet. I förra veckan började jag att fylla i en ansökan till Polishögskolan. Jag mätte upp två kilometer hemmavid, för att kunna mäta tiden på löpningen som ingår i fystesterna. En anna tanke jag har är att även söka till Djursjukvårdarutbildningen.
Idag har jag ingen lust att plugga alls, och någon anmälan verkar inte komma iväg.
Jag ger förändringen ett halvår. Mitt eget löfte till mig själv är att om jag inte har en ljus framtid i februari nästa år, så kommer jag att göra provet den 15 april. Det är det minsta som jag kan ge till mig själv efter alla år av givande till alla andra.

I går på väg hem från träningen sprang det ut ett mamma rådjur framför bilen, med efterföljande två barn. Några hundra meter efter sprang en kanin rätt framför bilen. Och hundra meter efter det gick grannens svart-vita katt som vanligt ut i vägbanan för att äventyra sitt liv.
Strax framme vid huset gick grannen med sin bitska terrier som bitit Ozzy, grannfrua och grannens hund, och då utbrast Mike: -Den hade la inte gjort nåt att köra över.

Dagens klack- Fika med Ukke och Jen, köpa Läckbergs senaste bok, längtar till lördag och "Flickan som lekte med elden".

Dagens sura toffla- Hård i magen. Haha, skoja bara. Pajaser som inte tar sina arbeten på allvar.

Mike och jag har börjat träna, och det är med tröttblandad förtjusning. På vägen dit är man seg och vill inte alls, men när man kommer där i från så är man stolt, härligt mör i kroppen, och alldeles fylld av energi.
Core passar bra, och när han har byggt upp diskbråcket kanske vi kan börja med det som jag tycker är allra roligast. Boxing.
Core betyder kärna, och på passet är det inte helt ovanligt att det används ord som man inte nöter ut vanligtvis. Bål, diafragma och bäcken.

I lördags åkte vi tåg och spårvagn till festen. Då känner jag hur hjärtat börjar att slå fortare, och pulsen ökar. Gänget med fyra grabbar på tåget utstrålade "håll i din plånbok". Bakom oss på spårvagnen kom det på några fulla killar som satte sig bredvid ett par tjejer som skulle på tjejmiddag.
-Ska ni snacka kuk? undrade den ena.      
- Har du någon rabbit? frågade den andra.
Framför oss satt fru och fru champinjon med varsin hemvirkad basker i fluff-garn. Vi gick av bakom dem och nynnade "har du sett herr kantarell"...
Om jag får barn, så kommer de inte att få leka i stan. Det kan omöjligt gå bra för dem. Jag vet att jag är en lantlolla, men hellre slagsmål med knytnävarna och en flaska hembränt på en bygdegårdsfest, än en haschcigg i tunneln till Nordstan.
Mike gav mig en hint om att jag beter mig som en tant. Och det stämmer verkligen.

Brother Bear är en mästare på att hitta kantareller. Så nu ska jag baka kanelbullar i helgen som utbyte :-)

Det sägs att Esberitox innehållande Röd solhatt, skall motverka och lindra förkylning. Kan Jang innehåller detsamma, samt rosenrot, och känns gott i halsen och kroppen då man är sådär seg och trött, och det liksom inte vill bryta ut. Whisky kan också hjälpa, men max en mun eller två, för det smakar verkligen rökt bacon.

I går låg jag insvept i en filt, varm morgonrock och drack te i soffan, samtidigt som jag tittade på "Män som hatar kvinnor" för tredje gången på två veckor. Jag kan inte släppa det, och har levt i romanerna sedan några år tillbaka. Jag älskar dem. Nu känner jag mig nöjd, och har sett även de små detaljerna i filmen, dem som man ser först efter ett par tre gånger. Nu kan jag klara mig till tvåan, som kommer på bio den 18 september.
Idag är halsen sådär, och jag känner mig lite hängig. Med tanke på svininfluensa-hysterin, så lovar jag att ta mitt pick och pack om jag blir sämre. Jag är inte nojig alls, men det kan ju finnas andra som är.
Så typiskt att detta skall komma och slåss med mig såhär dagen innan kalas.
Än så länge så verkar immunförsvaret fightas på bra, och om jag har tur, så vinner det.
Vem har sagt att man inte kan kalasa på Kan Jang och Whisky? Det kanske blir riktigt lyckat.

Jag vet att det låter dumt, men jag skulle gärna gå arbetslös en stund. Kanske spela lite teater som hobby, och träna då och då. När man har börjat att klättra på stegen, så sätter i alla fall jag upp delmål att nå, och en ungefärlig tid då nästa steg bör tas. Två år har visat sig vara ganska lagom att arbeta med en uppgift, och därefter byta miljö.
Nu föll det sig naturligt att lämna posten, och jag har troligtvis ett erbjudande hos Snusken. Min nuvarande Hövding sa: -Ja, nu får det bli slut med pantalonger och genomskinliga kjolar, annars kommer Snusken att borra huvudet i dina urringade tröjor. Så när jag kom hem i går så var det ju bara att förklara för Mike att samtliga pantalonger måste ut :-D

På lördag är den årliga festen hos min lovely dearest väninna Jen, och temat är black and white. Jag har kollat upp tågen och spårvagnarna, och kan vara ute hela natten, eftersom tågen går så himla bra. Om sedan cyklarna tar oss från tåget och hem, det blir en sak kvar att se.
My little Pony har fått en hundvalp på sin 19-års dag. Sandy heter hon, och är en Golden Retreiver. På lördag skall vi fira henne, innan vi åker på fest, och då får vi även träffa det lilla tillskottet.
Jag vet inte om jag tycker att det är en jättebra idé att ge en ung tjej med hela livet framför sig en hund som skall vara med i familjen i tio-femton år. Men om hon är glad och lycklig, så är vi det också.

Ps. I går åt jag tre fullkornsskorpor och drack ett glas Asti till kvällsmat. Bad.