skoglundskan

Jag har blivit dränerad. Fru Psykolog är ett par år äldre än mig, och en lysande Dr. Phil.
Efter att jag delat med mig av mina bördor, började hon att vända och vrida.
Hon undrade varför jag måste vara alla till lags hela tiden. "Nu har du satsat så mycket på så många ställen att du förväntar dig en storvinst med all rätt. Men den vinsten kommer aldrig, och du undrar var den är." "Nu ska du hämta ut den där vinsten för allt du har kämpat för, men du måste byta strategi, och du kan inte förändra allt på samma gång, vi måste börja med det lilla".
Hon förklarade att jag satsat högt som "bonusmamma", och att jag förväntar mig utdelning för den insatsen. Det kan jag inte göra. Jag måste inse att jag är en spelare som är med i matchen, men som inte fyller någon funktion just nu. Jag skall sätta mig på avbytarbänken, och ge mig själv en Time Out.
"Vad är det som gör att du ger så mycket av dig själv till alla andra?" undrade hon. "Du kan inte ge till allt och alla på samma gång hela tiden, du måste välja i vilka fighter du skall satsa, och i vilka du skall lägga dig. Du måste välja vilka i din personal som du bakar bullar till, du kan inte göra det till alla på samma gång."
Jag har fått endel att arbeta med, och kan inte annat än beundra deras strategier för att hjälpa en människa.
Och jag ser inte mig själv som en person som har direkta problem. Jag är den som vill förebygga att få. Korkat va? Alla människor har olika problem som de behöver arbeta med, och den som säger motsatsen saknar självinsikt. Vägledning kan ibland vara frigörande att ta emot i från andra, och om man kör fast och vill komma vidare, så finns det hjälp att få.

Om man vill förbättra någonting, så måste man förändra någonting.

Underbart att det är fredag.