Han fiskar efter ål!
Mike tyckte att jag skulle kräma in mig i polermedel och åla runt på hans motorhuv. "Så förenar vi nytta med nöje" tyckte han. Jag nappade inte på idén som ni kanske förstår.
Efter att ha skjutsat hund och barn på morgonen, stressat i köer på E20, jobbat, intervjuat, storhandlat, vikt en tvätt, slängt i en och hängt den, lagat middag, promenerat en hund och badat densamme, så kanske ni förstår att jag inte kände mig raffig och ärtig att bara snärta upp på en huv.
Sånt har säkert bara lyxfruar tid med efter en lunch i stan.
Jag låter gnällig för att det är roligt. Egentligen är jag väldigt lyckligt lottad. Jag har ett fantastiskt liv, det måste jag erkänna.
Idag är han hemma och snyter sej, stackars Mike. Nära döden förmodligen.
Min kollega Onemountain har för sig att han har drabbats av KOL pga. de två munbloss han tog i sin ungdom. En jobbig hosta som inte verkar vilka släppa. Stackars er.
Lilla bocken Bruse önskar sej ett x-box, så därför tänker jag kolla upp priset på ett sådant. Han är så snäll den lille gossen, att jag bara inte kan motstå. Om vi gör en deal, kanske det kan funka. Ett x-box mot minst en stunds frisk luft om dagen.
Barbie och Conny?
Barbie och Allan
Idag ska jag och Jen leka. Vi funderade på Barbie, men bestämde oss för en fika inne i stan. Det är liksom lite mera vuxet.
Cic och jag lekte ofta med Barbie. Hon hade många dockor, och en Ken. Jag hade en Barbie, en Skipper och en Allan.
Allan var läkare med vita doktorskläder och en doktorsväska. Jag ärvde honom av min mamma. Alla andra flickor hade en Ken, men jag hade en Allan :-)
När jag fyllde elva fick jag ett rosa Barbie-badkar till mina dockor. På det kalaset hade alla mina väninnor med sig sina Barbies som vi lekte med.
Cic och jag lekte mest nakenleken med Barbie, Ken och Allan. En klädde av dockorna kläderna och bäddade ner dem, och en höll utkik vid dörren så att ingen vuxen skulle komma på oss.
Rocky fick ett nytt hem på en gård utanför stan. Jag hoppas att han får ett riktigt bra liv.
I går träffade Mike Ozzys son Viggo. Han är sju månader och jättelik. Så roligt att det tassar runt små Ozzysar i vårt gamla område.
Cic och jag lekte ofta med Barbie. Hon hade många dockor, och en Ken. Jag hade en Barbie, en Skipper och en Allan.
Allan var läkare med vita doktorskläder och en doktorsväska. Jag ärvde honom av min mamma. Alla andra flickor hade en Ken, men jag hade en Allan :-)
När jag fyllde elva fick jag ett rosa Barbie-badkar till mina dockor. På det kalaset hade alla mina väninnor med sig sina Barbies som vi lekte med.
Cic och jag lekte mest nakenleken med Barbie, Ken och Allan. En klädde av dockorna kläderna och bäddade ner dem, och en höll utkik vid dörren så att ingen vuxen skulle komma på oss.
Rocky fick ett nytt hem på en gård utanför stan. Jag hoppas att han får ett riktigt bra liv.
I går träffade Mike Ozzys son Viggo. Han är sju månader och jättelik. Så roligt att det tassar runt små Ozzysar i vårt gamla område.
Åhåhå och en flaska med rom
Mitt senaste projekt har varit att rädda blandrasen Rocky. Hans ägare vill bli av med "problemet", och tänker därför avliva honom om ingen vill ha honom. Han är 16 månader, och har inte ens fått en chans att påbörja sitt hundliv ännu.
Idag verkar det som att jag har fått napp. Min gamla väninnas hundinstruktör är intresserad. Hoppas att det går vägen.
Annars måste du tyvärr sova i en bädd på golvet Mike. Jag kan inte ha två håriga och en fjunig karl i sängen :-D
I går fyllde min lilla syster år. Vi bjöds på jättegod mat, och en smarrig cheescake. Hennes gulliga kille Eskil hade köpt ett PS2 med singstar. WOW! Där snackar vi koll på vad tjejer vill ha ;-)
Vi tog en låt eller två, eller sju, innan klockan blev för mycket.
I morgon ska vi på bjudning och spelkväll i Onsala. Jag funderar lite på vad vi ska ta med oss. Vad förvånade de skulle bli om vi slagit in en katt, eller fem tuber kaviar.
Som ni märker, så är inte min kreativa skrivarsida på G idag, så jag lägger ner innan det alldeles spårar ur.
Till morgonfikan!
Idag verkar det som att jag har fått napp. Min gamla väninnas hundinstruktör är intresserad. Hoppas att det går vägen.
Annars måste du tyvärr sova i en bädd på golvet Mike. Jag kan inte ha två håriga och en fjunig karl i sängen :-D
I går fyllde min lilla syster år. Vi bjöds på jättegod mat, och en smarrig cheescake. Hennes gulliga kille Eskil hade köpt ett PS2 med singstar. WOW! Där snackar vi koll på vad tjejer vill ha ;-)
Vi tog en låt eller två, eller sju, innan klockan blev för mycket.
I morgon ska vi på bjudning och spelkväll i Onsala. Jag funderar lite på vad vi ska ta med oss. Vad förvånade de skulle bli om vi slagit in en katt, eller fem tuber kaviar.
Som ni märker, så är inte min kreativa skrivarsida på G idag, så jag lägger ner innan det alldeles spårar ur.
Till morgonfikan!
Får jag lov att bjuda på en hyvel?
I torsdags och fredags var jag på utbildning. Som vanligt får jag bekräftat att jag är påläst och välutbildad inom min yrkeskategori. Jag skulle gärna vara personalchef i Sverige för mitt företag. Fast jag skulle inte vilja offra så mycket av min fritid. Familjen är a och o tycker jag. Utan en familj står man sig ganska slätt i tuffa fighter i livet. Och teatern skulle jag aldrig vilja offra.
Efter ett hyfsat genrep, och en storslagen premiär, fick vi ingen positiv feedback av regissören. Tidiningarna rosar, vänner och familj rosar, men inte "The art director". Det känns som att det är final nu, paydays, och då behöver han inte ge beröm. Biljetterna är liksom redan sålda. Som en slät kopp kaffe kan man säga. Utan kaka.
I går började vi riva i de femtiotals taggiga buskar på vår tomt. När jag kom innanför dörren och krävde en motorsåg, poängterade Mike att jag var lika taggig som dem. Inte så konstigt. Dessutom har grannens katter haft sitt toalettstråk under alla buskar, så det luktade mumma.
Vi köpte ett jättefint hus utan arbete, men tomten måste genomgå en radikal förändring. Vem faan planterar femtio buskar, i fyrtio olika sorter, i ingen alls planerad ordning, och sen inte håller efter dem? Helt klart läggning för buskar.
Så om du inte har något att göra en dag, och känner dig rastlös, ring mej. Bara en buske mindre, skulle vara en liten glimt av ljuset i rätt riktning.
Apropå buskar, så tränade jag innan mammagympan en period. Jag mötte alla mammisar i duschen. My good, där snackar vi tillväxt, överallt :-D
Efter ett hyfsat genrep, och en storslagen premiär, fick vi ingen positiv feedback av regissören. Tidiningarna rosar, vänner och familj rosar, men inte "The art director". Det känns som att det är final nu, paydays, och då behöver han inte ge beröm. Biljetterna är liksom redan sålda. Som en slät kopp kaffe kan man säga. Utan kaka.
I går började vi riva i de femtiotals taggiga buskar på vår tomt. När jag kom innanför dörren och krävde en motorsåg, poängterade Mike att jag var lika taggig som dem. Inte så konstigt. Dessutom har grannens katter haft sitt toalettstråk under alla buskar, så det luktade mumma.
Vi köpte ett jättefint hus utan arbete, men tomten måste genomgå en radikal förändring. Vem faan planterar femtio buskar, i fyrtio olika sorter, i ingen alls planerad ordning, och sen inte håller efter dem? Helt klart läggning för buskar.
Så om du inte har något att göra en dag, och känner dig rastlös, ring mej. Bara en buske mindre, skulle vara en liten glimt av ljuset i rätt riktning.
Apropå buskar, så tränade jag innan mammagympan en period. Jag mötte alla mammisar i duschen. My good, där snackar vi tillväxt, överallt :-D
Snart ringer TV4 och ber mig visa min bugg.
Jag gillar verkligen Let´s Dance. Tyvärr så har mina favvisar, syskonen Da Silva kastat in handduken för i år, men jag hoppas få återse dem snart.
Jag har ju själv dansat bugg på festerna i bygdegården ett par år, så jag vet ju precis vad det innebär att klacka runt. Man svänger sina lurviga, tar en shot, svänger lite till.
På lördag är det alla hjärtans dag. Då brukar jag vakna till fågelkvitter, rykande kaffe och ryggmassage. Därefter kommer två små dvärgar med en ny garderob med kläder som jag brukar få välja bland inför kvällens paradnummer. Glitter, paljetter och strass. Lunchen serveras i bersån som byggts inomhus, med två håriga turkar som skakar rumpor. Nej, två inoljade 20-åringar som dansar cha-cha. Jag avnjuter jordgubbar och champagne med marängsviss, kaksmet och salt lakrits i bubbelbadet. Därefter kommer en röd Mazda 323 utan värme och hämtar mig, och kör mig till Murveln i Nordstan där jag får ett helrör Brännvin Special, som jag dricker innan jag spyr i papperskorgen utanför Hemköp.
Fan, varför ska mina drömmar alltid spåra ur? Kan jag aldrig få ett lyckligt slut på dem? Såhär är det alltid.
Happy Valentin anyway!
Jag har ju själv dansat bugg på festerna i bygdegården ett par år, så jag vet ju precis vad det innebär att klacka runt. Man svänger sina lurviga, tar en shot, svänger lite till.
På lördag är det alla hjärtans dag. Då brukar jag vakna till fågelkvitter, rykande kaffe och ryggmassage. Därefter kommer två små dvärgar med en ny garderob med kläder som jag brukar få välja bland inför kvällens paradnummer. Glitter, paljetter och strass. Lunchen serveras i bersån som byggts inomhus, med två håriga turkar som skakar rumpor. Nej, två inoljade 20-åringar som dansar cha-cha. Jag avnjuter jordgubbar och champagne med marängsviss, kaksmet och salt lakrits i bubbelbadet. Därefter kommer en röd Mazda 323 utan värme och hämtar mig, och kör mig till Murveln i Nordstan där jag får ett helrör Brännvin Special, som jag dricker innan jag spyr i papperskorgen utanför Hemköp.
Fan, varför ska mina drömmar alltid spåra ur? Kan jag aldrig få ett lyckligt slut på dem? Såhär är det alltid.
Happy Valentin anyway!
Han trövde i a gråb etter att han rännt me flagga i sia.
Ni kan ju gissa själva om djävulen hoppade av. Nix pix. Blev matförgiftad av Thaimaten jag åt denna dag. Tarmvred. Enligt sjukvårdsupplysningen så var det inte magsjuka, eftersom ingenting ville komma ut, utan stannade kvar i kroppen. Ett tydligt tecken på magsjuka, är att kroppen vill göra sig av med allt. Vilket jag hade önskat.
-Har du möjlighet att titta in på jobbet någon timma nästa vecka?, undrade min chef ironiskt.
-Hmmmff, jo, en liten stund kan jag kanske tänka mig.
Fast i morgon har jag semester. Då ska jag hälsa på my lovely friend på sitt nya kontor, och träna teater till kl.23.
Det närmar sig nu, och premiärnerverna sjunger högre än vanligt. Det kanske beror på att jag faktiskt har en huvudroll denna gång, och att det stått om mig i tio glesbygdstidningar. Min nya uppgift i livet är att roa bonnakäringar på freda och lördakuälla. (Översatt för er som inte bott i Frille, fredag och lördagkvällar.)
-Har du möjlighet att titta in på jobbet någon timma nästa vecka?, undrade min chef ironiskt.
-Hmmmff, jo, en liten stund kan jag kanske tänka mig.
Fast i morgon har jag semester. Då ska jag hälsa på my lovely friend på sitt nya kontor, och träna teater till kl.23.
Det närmar sig nu, och premiärnerverna sjunger högre än vanligt. Det kanske beror på att jag faktiskt har en huvudroll denna gång, och att det stått om mig i tio glesbygdstidningar. Min nya uppgift i livet är att roa bonnakäringar på freda och lördakuälla. (Översatt för er som inte bott i Frille, fredag och lördagkvällar.)
Chat Noir
Vem har jag nobbat sista dansen i ett tidigare liv? Var det drängen på gården nedanför, som strulade runt med frun nere vid åa, eller var det direktören med den frodiga mustaschen som körde en Volvo PV651 från 1929?
Nån jäkel sitter i alla fall på min axel och ser till att det mesta går åt helsike. Rent jobbmässigt alltså.
Efter att i fyra veckor har försökt att beställa tågbiljetter mellan Göteborg och Stockholm åt en anställd, så har vi gått igenom säkert trettio turer. Biljetter som kommer bort, skickas fel, inte finns, är bokade in annans namn mm. När jag äntligen har fått ordning på eländet, ska jag skriva ut bokningsbekräftelserna. Tror ni att printern funkar? Givetvis inte. Ett felmeddelande jag inte har sett förut dyker upp "No printer". Vaa? Vadå no printer? Sånna texter finns väl inte på ett modernt kontor. Jag skiter i vilket, slänger mig i bilen, och åker till SJ:s biljettkassa. Där sitter "surast i världen tanten" med tänderna på tork i sin gråa kofta.
- Inget tåg går förrän 12.02, så ni behöver inte stressa i kön, säger hon lite bittert, medan hon suger på sin flaska.
Snälla, låt mig inte få henne, tänker jag.
- 436
Jag kommer fram till en stackars man som fötts i ett annat land. Han är snurrigare än kaffekopparna på Liseberg.
Jag förklarar situationen, att det är andra gången vi är där, och att nu ska jag jävlar i mig ha dom förbannade biljetterna.
- Det blir 150 kr.
Vaaaa?? För vadå? Jag har ju redan fått en faktura på biljettpriset. Mer pengar?
OM jag vill klaga på någonting, så har resebyrån mailat mig en adress, dit jag kan skicka klagomålen.
Antingen så börjar jag på min novell, eller så gräver jag ett djupt hål, och begraver hela skiten, och låtsas att det aldrig har hänt.
Efter att ha tillbringat en stund på Göteborgs central, fick jag ingen P-bot. Tack för det i alla fall. Jag åker bort till huvudkontoret, köper Thai i en låda, och hoppas på att hitta en P-plats. Ni kan ju själva räkna ut att maten hann kallna. Vägarbeten och byggen överallt., och dessutom har de rivit min favorit stripp-bar "Svarta katten". :-(
Så till dig lilla djävul på min axel, finns det inga andra stackars smalbens-skeva, halvblinda söndertonade tjejer som du kan trakassera?
Nån jäkel sitter i alla fall på min axel och ser till att det mesta går åt helsike. Rent jobbmässigt alltså.
Efter att i fyra veckor har försökt att beställa tågbiljetter mellan Göteborg och Stockholm åt en anställd, så har vi gått igenom säkert trettio turer. Biljetter som kommer bort, skickas fel, inte finns, är bokade in annans namn mm. När jag äntligen har fått ordning på eländet, ska jag skriva ut bokningsbekräftelserna. Tror ni att printern funkar? Givetvis inte. Ett felmeddelande jag inte har sett förut dyker upp "No printer". Vaa? Vadå no printer? Sånna texter finns väl inte på ett modernt kontor. Jag skiter i vilket, slänger mig i bilen, och åker till SJ:s biljettkassa. Där sitter "surast i världen tanten" med tänderna på tork i sin gråa kofta.
- Inget tåg går förrän 12.02, så ni behöver inte stressa i kön, säger hon lite bittert, medan hon suger på sin flaska.
Snälla, låt mig inte få henne, tänker jag.
- 436
Jag kommer fram till en stackars man som fötts i ett annat land. Han är snurrigare än kaffekopparna på Liseberg.
Jag förklarar situationen, att det är andra gången vi är där, och att nu ska jag jävlar i mig ha dom förbannade biljetterna.
- Det blir 150 kr.
Vaaaa?? För vadå? Jag har ju redan fått en faktura på biljettpriset. Mer pengar?
OM jag vill klaga på någonting, så har resebyrån mailat mig en adress, dit jag kan skicka klagomålen.
Antingen så börjar jag på min novell, eller så gräver jag ett djupt hål, och begraver hela skiten, och låtsas att det aldrig har hänt.
Efter att ha tillbringat en stund på Göteborgs central, fick jag ingen P-bot. Tack för det i alla fall. Jag åker bort till huvudkontoret, köper Thai i en låda, och hoppas på att hitta en P-plats. Ni kan ju själva räkna ut att maten hann kallna. Vägarbeten och byggen överallt., och dessutom har de rivit min favorit stripp-bar "Svarta katten". :-(
Så till dig lilla djävul på min axel, finns det inga andra stackars smalbens-skeva, halvblinda söndertonade tjejer som du kan trakassera?
Guldägg
Yvonne har i stort sett fått hela sin utstyrsel. Peruk, guld-blus och byxor. Egentligen ett par bruna kostym-byxor, men eftersom jag känner att hon inte gör sig riktigt i dem, så har jag bett att få byta ut dem. Ett par svarta i satin blir det troligtvis. Jag får spela med dem, och känna efter om jag funkar i ett glansigt vaselin-fodral. Till detta är jag nu på jakt efter ett par skor, och har kikat lite på nätet. Det finns röda med stilettklack, stövlar a la Pretty Woman som går ovanför knät, och guldpumps.
Visst hade det matchat bra med ett par guldpumps med 11.5 centimeter klack på scen? Till dem måste jag i så fall också köpa en käpp som jag kan hålla mig i när jag stapplar in. Eller kan jag kanske stå helt stilla i två timmar?
När jag körde dynga i stallet hade jag oftast gummistövlar eller snow-jogging, men de passar liksom inte Yvonne så bra.
Jo, jag har många skor. Vilken tjej har inte det? Ska vi bara äga ett par skor? Okej, då får du ha en skiftnyckel (pikat till min man om ni inte förstod).
Nästa vecka är en fullspäckad teatervecka alla kvällar. På fredagen är det genrep, och på lördag premiär. Det ska bli underbart att äntligen få stå på Kba stora scen igen. Logerna är så lyxiga. Man känner sig som Madonna själv.
Apropå Madonna, så ska det bli en häftig dag att få se henne sjunga på Ullevi i augusti. Hennes ljusshower ska vara något alldeles magnifikt.
Nu måste jag sluta skriva, eftersom jag måste hålla ena handen för näsan när Mike lägger äggfisar.
Visst hade det matchat bra med ett par guldpumps med 11.5 centimeter klack på scen? Till dem måste jag i så fall också köpa en käpp som jag kan hålla mig i när jag stapplar in. Eller kan jag kanske stå helt stilla i två timmar?
När jag körde dynga i stallet hade jag oftast gummistövlar eller snow-jogging, men de passar liksom inte Yvonne så bra.
Jo, jag har många skor. Vilken tjej har inte det? Ska vi bara äga ett par skor? Okej, då får du ha en skiftnyckel (pikat till min man om ni inte förstod).
Nästa vecka är en fullspäckad teatervecka alla kvällar. På fredagen är det genrep, och på lördag premiär. Det ska bli underbart att äntligen få stå på Kba stora scen igen. Logerna är så lyxiga. Man känner sig som Madonna själv.
Apropå Madonna, så ska det bli en häftig dag att få se henne sjunga på Ullevi i augusti. Hennes ljusshower ska vara något alldeles magnifikt.
Nu måste jag sluta skriva, eftersom jag måste hålla ena handen för näsan när Mike lägger äggfisar.
Monchichi
Vi har pratat mycket om Monchichi eller Monami den senaste tiden. Mike och Brother Bear lekte med Monami, utan blinkögon, medan monchichi hade blinkögon. Söta små djur som alla småttingar borde få ha.
Feber dvs. jag avstår från tyngdlyftning och lambada idag.
Skit också . Jag som hade tänkt att ta 150 kilo i bänkpress idag. Å så har jag fått feber på besök. Eftersom hövdingen är ute och reser Sverige runt, så känner jag ändå ett visst ansvar att arbeta. Och jag har ju inte så särskilt mycket annat för mig :)
Det är på gott och ont det där, att kunna arbeta hemifrån. Om någon viktig chef ringer, så svarar jag med lite extra täppt näsa, i hopp om att personen ska tycka synd om mig, och kommentera det. Då blir jag lite gladare.
Mike borde vara hemma med "vård av fru". Passa upp med värmedyna och salta pinnar. Om han hade sagt det till sin nya chef, så hade chefen skrattat ihjäl sig, mer än han gjorde förra veckan till och med, då han på allvar bad om att få vara ledig med "vård av hund".
Ozzy blev biten i örat av en Golden på dagiset, och fick läggas i narkos för att lagas. För att slippa lampkronan runt halsen, så fick vi i stället vara hemma med honom under uppsikt.
-Ska du vara hemma med hunden?, frågar Mikes chef. Dagishunden? Hahaha.
Han tyckte att vi kunde köpa en ny hund i månaden för samma pengar som vi lägger på dagis :(
Det är ju en familjemedlem, förklarade min sympatiska och känslosamma man då :-D
Jag kan förstå om det inte går hem i en grabbig verkstad. Nästa gång får han dra en vals om att han ska vara hemma och bända betong till vårt nya elkraftverk. Lite mer manligt.
Jahaja. Vad ska jag hitta på nu då? Vila kanske. Det tråkigaste ordet näst efter sova. När jag vill göra, men inte kan, då får jag DAMP.
Det är på gott och ont det där, att kunna arbeta hemifrån. Om någon viktig chef ringer, så svarar jag med lite extra täppt näsa, i hopp om att personen ska tycka synd om mig, och kommentera det. Då blir jag lite gladare.
Mike borde vara hemma med "vård av fru". Passa upp med värmedyna och salta pinnar. Om han hade sagt det till sin nya chef, så hade chefen skrattat ihjäl sig, mer än han gjorde förra veckan till och med, då han på allvar bad om att få vara ledig med "vård av hund".
Ozzy blev biten i örat av en Golden på dagiset, och fick läggas i narkos för att lagas. För att slippa lampkronan runt halsen, så fick vi i stället vara hemma med honom under uppsikt.
-Ska du vara hemma med hunden?, frågar Mikes chef. Dagishunden? Hahaha.
Han tyckte att vi kunde köpa en ny hund i månaden för samma pengar som vi lägger på dagis :(
Det är ju en familjemedlem, förklarade min sympatiska och känslosamma man då :-D
Jag kan förstå om det inte går hem i en grabbig verkstad. Nästa gång får han dra en vals om att han ska vara hemma och bända betong till vårt nya elkraftverk. Lite mer manligt.
Jahaja. Vad ska jag hitta på nu då? Vila kanske. Det tråkigaste ordet näst efter sova. När jag vill göra, men inte kan, då får jag DAMP.
