Bland mossa och myrar
Vi bor i en tropisk skog. Jag har aldrig tidigare upplevt en så grön, ljummen och tät skog med mängder av djurliv och fågelkvitter. När man kommer in bland grenarna kan man ana likheter med regnskogarna eller universeum.
Det finns nästan inget djur som jag inte har sett i skogen. Det började i vintras med mycket speciella spår i snön. Mård och räv är några av dem. I våras var marken längs bäcken alldeles full av grodor och paddor. Riktiga paddor alltså, inte avdankade gamla häxor från Göteborg, utan grön-bruna skönheter. Några av dem hade sexuellt umgänge, och några var singlar.
Min vän Onemountain har för avsikt att plåta en huggorm i sommar. Eftersom jag är livrädd för ormar, så har jag gjort en deal med honom som han inte vet om. Jag ska plåta en före honom! Det innebär att jag inte är rädd, utan letar i stället. Bra och nyttig omvänd psykologi.
I veckan mötte vi på en älgko med kalv. Det är första gången som jag faktiskt får se dem, och inte bara höra dem.
Fjärilarna flyger runt bland blommorna, och fåglarna sjunger. Kan kalven få en vackrare plats att växa upp på?
I helgen får jag grymta ut ett parningsrop till Mike, för vi verkar vara de enda som inte har besudlat skogen ännu. Och vovvi såklart, men han har fått prova på att gänga en endaste gång, och jag är ledsen min älskling, men det blir nog tyvärr inga fler.
När älgera skobbar mule mot nörrsia, då blåsert opp!
Å när fågla sitta en och en i stora flockar på taket, då blir et regn!
Kan man byta frikortet mot ett friskott?
Vart jag än vänder på huvudet nu, så finns det någon som har problem med relationen till sitt ex, eller till sitt barn. Ingen vill skilja sig, och ändå är det vanligare än någonsin.
Jag vill till exempel att Lilla Bocken Bruce ska ha det så bra som möjligt. Jag vill förklara för honom att tjatet och gnället är för att han ska lära sig i den mänskliga skolan. Och ändå upplevs inte detta alltid så positivt. Jag minns själv hur tjatet gick, och min mamma tycker fortfarande att jag inte ska klä mig för kallt, eller äta mer, trots att jag är 29 :-D.
Om jag och hans mamma hade haft en enda värdering lika, så hade han klarat sig fint. Å det är jag som ska vika undan, eftersom jag bara är en mamma i plast. En reserv. Det är helt ok om den riktiga mamman bryr sig, men i detta fallet är han inte värd ett endaste korvöre. Och det enda jag kan göra är att borsta av mig och gå vidare, och tänka på allt som är bra.
Det blev ett tungt inlägg detta, men It´s time to move on. Vi har gjort vad vi kan, och nu får det räcka. Hoppas att det kommer att gå bra för alla ändå i slutändan av det liv vi har, som bara går och går.
Nästa år, när jag har fyllt 29 igen, så ska jag vara ännu lyckligare än vad jag är idag. Om det ens är möjligt.
Sprund. Det används lika lite som bördiga.
Eftersom webbradio gör datorerna lite långsammare, så kom jag och Onemountain på att vi kan damma av gamla cd-skivor som bara står hemma till ingen nytta. Jag tog med en blandning av Sommarpartaj, som min vän Chari brände till mig för några år sedan, ACDC, Barbados och Alice Cooper. En skön och blandad mix.
Det är med läskig påminnelse jag ser tillbaka på några spontana framträdanden som jag haft genom åren.
Jossie och jag kom på att vi skulle översätta Madonnas "Like a prayer" till svenska, och sjunga den i kör med ett kassettband i bygdegården inför hundratals personer som dansade på borden. Pinsamt.
Det är inte heller med förtjusning som jag minns när jag fått låna en svart tight långklänning av K-rosen till pappas 50-års kalas. Slitsen gick på sidan ända upp till mitten. Chari och jag sjöng "En sån karl". Att texten innehåller meningar likt "han kysser som en karl ska", behöver vi inte minnas. Detta ihop med slitsklänningen får mig att vilja dö.
Mammas moster sa med rynk på näsan: -Jösses, vilket sprund du har på klänningen.
Gör man saker även idag som man kommer att ångra om tio år? Är det helt förgäves som jag har övat in "Take me to your heaven" från 1999 iklädd kaksmet till Mikes födelsedag?
Dagens M
Lilla Bocken Bruce: -Varför är vi långlediga?
Jag: - Det är därför att det är Kristi Himmelfärds dag.
Lilla Bocken Bruce: - Det namnet känner jag igen. Jag tror att han är någon författare.
Onemountain och vår f.d kollegas kille Viktor, 1 mån.
Jag har skaffat ett barn som jag bara har här på jobbet. Ett jobb-barn.
En kvarting mindre, gör inte kroppen gladare alls.
I morse när klockan ringde, hade min höger-triceps redan satt igång att spela "Ain´t no mountain high enough". Och det låter ju lovande, eftersom detta bara är i början på veckan.
Förhoppningsvis kan vi sätta oss ner och njuta om exakt en vecka.
Jag hinner inte med att jobba, så därför blir det snabb lunch på låda i tre dagar, för att komma iväg hem så tidigt som möjligt. På fredag ska jag dessutom ha lite gäster på min födelsedag, och därför måste jag använda bak och handlar-musklerna också. Flertalet muskler är alltså uppbokade kvällstid, medan stjärtmuskeln exempelvis, får vila och götta till sig såhär på dagen.
I fredags var Mike och jag på firmafest för bilbolaget. En solig kväll utomhus med arrangerade tält och liveband. Eftersom jag körde, så festade jag på Sprite och vita Prince. Ingen höjdare dagen efter, då huvudvärken var tyngre än någonsin. Osmart.
Däremot fick jag mig några riktigt sköna skratt, och jag verkade vara näst intill den enda respektive på plats.
Många anser jag vara mina egna före detta arbetskamrater, så helt utsocknes kände jag mig inte.
Nästa år tänker jag defenitivt grunda med några rejäla stänkare.
Liten tuva stjälper ofta stora lass.
Osmakliga klassiker skrönar ibland ovanför mitt huvud:
-Ja, nu har man lämnat bilen till kärringa idag, så då får la man aldrig se den hel igen. Höhöhö.
eller
-Kärringarna å ungarna ska te svärmor i helgen, så då kan jag passa på att mecka med bilen och slappa. (Dricka öl och titta på porr).
Å då ställer jag mig frågan. Vem vill ha en sån gubbe? Uppenbarligen så finns dom, och förmodligen ser de inte själva att om de är på detta vis, ja då har de förmodligen också förtjänat en kärring som gnäller.
Eftersom min man har rutor på magen, och hackar ogräs i bar brun överkropp, så klipper jag gräset i en tunn negligé.
Det är därför vi passar så bra för varann, och älskar varann så mycket, för att vi är så lika :-D
Blommor och bin?
Sist jag såg My Little Pony var hon 1.30 lång och hade en förstor svart collegetröja på sig. Hon tittade skeptiskt på mig med stora ögon, och viftade med sitt långa hår. Det var inte riktigt sist vi sågs, men det känns som det. Och nu har hon en kille som snusar och kör bil.
Jag måste helt ha missat när Mike talade om Blommor och Bin med My Lilltle Pony. När gjorde du det Majkee? Eller är det bara sånt som äldre pensionärer gör, eller sånt man hör att andra gör?
Jag måste medge att jag fick panik så smått. Herregud, jag är ju nästan plastfarmor innan jag ens har hunnit studera Näcken och Profil för egen del. Hur gick detta till?
Mike är gullig, för han sa att jag inte ser en dag äldre ut än då. My ass! Men thank you anyway!
Han är så cool och harmonisk och tar allt så lugnt. Själv känner jag att jag är en liten ponny jag också. Jag vet liksom inte i vilket fack jag ska placera mig själv.
Tonåring- Plastfarmor?! Det måste ju finnas någonting där emellan. Cool fru. Det är vad jag ska vara. En ung snygg och cool fru som är strax över 20!
Från vitt till grått med mörkröda knutar.
Ogräs, måla om, såga buskar. Pris: endast några miljoner.
-Första, andra, tredje....och villan går till paret från UIby!
Nu låter det som att det skulle vara något negativt med ogräs. Det är det inte. Det är rent utav urtrevligt. Som vi slet i går Mike och jag. Men vad fint det blir!
Helgen då Jesus ska åka bort, bjuds det på mat och dryck i Villa Agnsjö. Och kravet är endast att måla en vägg eller två. Alla som känner sig manade är hjärtligt välkomna!
FAMILJENS DAG
Tid: 21-24 maj
Kom och ta med hela familjen!
Vi bjuder på aktiviteter och grillkorv.
Hopprep, husmålning, vattenspridare, krattor.
Allt man kan önska för hela familjen!
Varmt välkomna!
Nåra muschar och ett par strutar
Tanken är att förebygga prostatacancer, en god och human idé, med ett roligt tema. Grabbarnas skräck och fasa är att behöva dra ner kallingarna och vända upp sig mot sköterskan. Föthoppningsvis så kommer mustascherna att bidra till att fler personer som fått utstå detta ingrepp, kan belönas med ny forskning.
Jag funderar på om jag behöver gå på färre gyn-undersökningar, om jag odlar en buske under armen?
I måndags kom min botox-läpp. Å jag har inte betalat en endaste krona för det. Det började bara sticka lite smått på överläppen, och sedan sa det *POFF*. Vi är många nu som har det. Meg Ryan, Linda Rosing och Victoria Silvstedt.
Skillnaden är att min lär försvinna efter en tid.
Min önskan är att jag ska vakna nästa måndag med lite kli på strutarna, och att det bara ska säga *POFF*.
Snusk och snask
I går skojade vi med två av våra kollegor. De kämpar med vikten, och har därför valt ut olika förslag på lunchrestauranger.
På Allum finns det Gi-burgare. Onemountain och jag har höjt på ögonbrynen och sagt -Herregud, man kan väl inte åka från Torslanda till Partille för en burgare!
Jag började morgonen med att formulera ett mail. "Vad sägs om en burgare på Varbergs Rasta på lunch?"
Kort där efter skickade Onemountain ett mail "Vill ni äta Gi-pirog i Mellerud på lunchen?"
Svaren var diffusa, varför vi tror att poängen framgick :-)
Lunchen avnöts på ett annat ställe, och huvudsamtalet var vuxensidor på Internet. Eftersom jag fascineras av manligt och kvinnligt, och hur olika vi tänker, så fick jag mig några småskratt. Jag behöver en kvinnlig kollega som kan väga upp, och jogga över till min sida av planen.
I går blev jag bortskämd med middag och trevligt sällskap hos K-rosen. En otroligt trevlig kväll, och Askim ligger ju endast en kvart från oss om man genar över Lindome.
.
.
.
All alone
Alla männskor behöver ladda batterierna för sig själv. Äta vad man vill när man vill. Kunna handla det som bara man själv tycker om.
Det är lite ensamt i början att sova själv, men det är väldigt skönt att få släcka lampan när man vill.
I vanliga falla anpassar jag mig till väldigt mycket männskor. Jag gillar fullt hus och många bollar i luften. Jag tror att det blir en bra balans i ett äktenskap, att ha sitt egna på sitt eget håll. Det blir så mycket roligare att vara tillsammans då.
Denna veckan kommer att gå fort. Och jag vill ta tillvara på varenda minut ensam, bara för att det gör mig så gott.
Och ändå är ensamheten det som är det tråkigaste i vanliga fall.
Denna veckan är det alltså pyjamas-vecka med kanelbullar och Stieg Larsson för andra gången.
Välkomna åter nästa vecka!
