skoglundskan

Vi bor i en tropisk skog. Jag har aldrig tidigare upplevt en så grön, ljummen och tät skog med mängder av djurliv och fågelkvitter. När man kommer in bland grenarna kan man ana likheter med regnskogarna eller universeum.
Det finns nästan inget djur som jag inte har sett i skogen. Det började i vintras med mycket speciella spår i snön. Mård och räv är några av dem. I våras var marken längs bäcken alldeles full av grodor och paddor. Riktiga paddor alltså, inte avdankade gamla häxor från Göteborg, utan grön-bruna skönheter. Några av dem hade sexuellt umgänge, och några var singlar.
Min vän Onemountain har för avsikt att plåta en huggorm i sommar. Eftersom jag är livrädd för ormar, så har jag gjort en deal med honom som han inte vet om. Jag ska plåta en före honom! Det innebär att jag inte är rädd, utan letar i stället. Bra och nyttig omvänd psykologi.

I veckan mötte vi på en älgko med kalv. Det är första gången som jag faktiskt får se dem, och inte bara höra dem.
Fjärilarna flyger runt bland blommorna, och fåglarna sjunger. Kan kalven få en vackrare plats att växa upp på?
I helgen får jag grymta ut ett parningsrop till Mike, för vi verkar vara de enda som inte har besudlat skogen ännu. Och vovvi såklart, men han har fått prova på att gänga en endaste gång, och jag är ledsen min älskling, men det blir nog tyvärr inga fler.

När älgera skobbar mule mot nörrsia, då blåsert opp!
Å när fågla sitta en och en i stora flockar på taket, då blir et regn!