Det ser ju vem som helst att vi hör ihop :-)
Oj vad svårt, vem ska jag välja?
Mick eller Mike? Verkligen jättesvårt :-D
Kändisbröllop
För det är väl inga tjejer som tänker så ytligt som mig? Har inte gubbarna kommit underfund med detta undrar jag?
Och varför skulle han vilja ha mig, en trött personalplanerare som vänder papper, med sura jympaskor. Fast jag vill inte ha honom heller, så det är ömsesidigt.
Vad skönt. Då har vi rett ut det. Jag vill inte ha Mick Jagger, och han vill inte ha mig. Ska jag kanske ringa till Aftonbladet och tala om det redan nu innan bröllopet står för dörren? Hmm, måste fundera noga. För jag är ju nästan en kändis själv eftersom jag spelar amatörteater i Kungsbacka en gång om året. Och då kommer pressen tänka "Nä men titta, där står ju skådisen från Kba i uniform, det är mycket intressantare för våra läsare än något hopkokat kändisbröllop". Och så hamnar jag i tidningen ändå. Jädrar var bra. Nu har jag tänkt klart. Väldigt smart av mej.
Buske
Nakenmåndag
Vilken tur att jag hyvlade armhålorna, och noppade benen innan min efterlängtade man kom hem. Jag var ju helt igenväxt. (NOT!)
I kväll blir det nudie-monday!
Den elaka styvmodern...eller den snälla?
Jag är snäll. Ett jävla ord som jag tröttnat på. Jen sa precis detta i sin intervju i veckan, ordet snäll har en negativ klang. Då är man liksom ingenting annat. Medioker. En slät kopp kaffe utan bulle.
Jag har slutat vara snäll. Om man är snäll, så blir man utnyttjad. Tråkigt nog går det inte att vara naiv längre.
Människor tar och tar av en, och tillslut blir det ingenting kvar. Ge och ta ska det vara. Ska det vara så svårt?
Jag hjälper dig att få semester, du hjälper mig vid en vakans. Jag masserar dina fötter, du masserar mina i morgon.
Jag skjutsar dig från teatern, du skjutsar mig nästa gång.
Lilla bocken Bruce där hemma gillar av någon anledning inte att duscha. Nu har jag tröttnat på att tjata, så ikväll blir det ett professionellt medarbetarsamtal. Idag kan jag upplevas elak, men på sikt gör jag gossen en stor tjänst. För jag är ju SNÄLL<¨-#¤=?`"!¤&%
Hönor och svärmeri
Lätt på foten
Kollationering..
Min karaktär, Yvonne, är smickarande nog en huvudperson i detta snurriga spektakel. Att ha två älskare, som dessutom försörjer bostaden, kläder och inköp, gör inte det hela lättare när det visar sig att de är gifta på annat håll. Ett klassiskt tema kan man tycka i denna "spring-i-dörrarna"- fars.
Hur ska jag då presentera Yvonne på bästa sätt? Är hon en slarver, en pedant? En självsäker slarver, eller en osäker pedant? Min lyx är att det är jag som får välja! Jag får göra henne precis som jag själv vill. Skapa en annan människa.
Känslan som jag har nu i detta tidiga skede, är att hon är en på ytan snobbig kvinna, som döljer både smuts och slarv.
Iklädd guldblus, gömmer hon undan stringtrosorna i kylen, utan att egentligen fundera mer över det. Att sopa ner brödsmulorna i blomkrukan, gör egentligen ingenting, så länge läppstiftet är på plats.
Jag hinner nog ändra mig många gånger under tidens lopp, men håll i er, för nu börjar resan!
Deeptalk och scones
Vi diskuterade jobb och framtid. Båda resonerar att vi är så kallade "pojkflickor", som anses vara rejäla, med en feminin touch :-)
Det hetaste ämnet för kvällen var nyblivna mammor som slutar leva själva, och bara pratar om barnen. Vi själva önskar bli som några av våra väninnor, piffiga, lika roliga tjejer som innan graviditeten, som är nyfikna på vad man har att säga, likaväl som att de själva kommer ut i hetluften.
Vi lovade varandra att slå något hårt i huvudet på den som visar minsta lilla tendens till att hamna i denna bubbla. Och ja, det är en stor förändring, och livet tar en vändning, men vi vill ändå försöka vara oss själva, och inte bara babbla om ungarna så fort man öppnar munnen.
Hoppas inte att vi måste äta upp detta resonemang lika glupskt som våra nygräddade scones.
Mmm
Vitt pulver och praliner.
Helgen gick snabbt, men jag fick ändå gjort endel. I torsdags var jag ute och joggade för första gången på länge. Promenaderna räcker inte längre, jag behöver stega upp en nivå. Det var skönt, och jag hade bättre kondis än jag väntat mig. Tyvärr bar mina skor inte som de borde. De är för ingångna. Jag ser att mina ben har blivit krokiga, troligtvis av vandring i gummistövlar, sandaler och övrigt. Inte bra i längden.
CaCa som är expert på området, och joggar mycket själv, tipsade mig om att åka till Team Sportia på Backaplan och köpa nya. Där får man springa på ett rullband, och under tiden kollar experterna i en kamera hur fötterna belastas. Jättebra! Så idag styr Clion dit, och förhoppningsvis kan jag komma ut på en runda även i kväll.
Loppisen i lördags var rolig, men de hade annonserat dåligt. Flera borde absolut varit där. Ny tag till våren.
I går när Mike hade åkt, så kom moppen och dammtrasan fram. Härligt att bara komma hem i kväll, och ta sig några praliner i sidenrocken :-)
Den stilen hade matchat mina faktiskt VERKLIGA sammets-vackra stora röda rosor, som jag fick i torsdags, inhandlade hos Blomster-Larsson. De värmer i hjärtat, och de ska få stå kvar tills du kommer hem my love!
Denna gång saknades den lilla påsen med vitt pulver att hälla i. Jag får åka upp till Bergsjön i kväll, och se om jag kan få tag på något liknande av de snälla pojkarna på torget.
Ciao ciao Italia
d.i.k.t
där jag med honom bland vin och pizzor vill vara.
I stugan blir det kallt,
trots att hunden värmer mig överallt.
Sen kommer pojken vars mor måste mocka häst,
och då finns jag i stället, det måste betyda att jag är bäst.
Efter det kommer han hem, och då är det bara en månad kvar,
till vårt livs störta start- så underbar!
Gräsänka
På söndag åker Mike till Tyskland. Jag är lite avundsjuk, för det ska åka till Italien därifrån nästa helg. Jag vill också så himlans gärna åka till Italien. Där sägs det att man lever för romantiken och maten. Det låter annat än här i Sverige, där vi lever för jobbet och tv:n.
Så i två veckor kan jag passa på att göra tjejgrejer. Se på Titanic och Pretty Woman fler gånger, göra kaksmet och äta direkt ur bunken, sova med mina nallar och gå runt i pyjamasbyxor hela dagarna. För det är precis det som tjejer gör när de är själva :-)
Skämt å sido, nästa helg ska jag åka till stugan. Jag hoppas att det inte är för kallt att bo där nu. Allt hänger på om solen är framme på dagarna eller inte. Då värms det upp automatiskt. Mest kallt är nattakissen, då man måste gå ut till en annan liten stuga. Burrr.
Denna veckan har varit ensam. Mina kollegor har varit upptagna med annat, och jag måste medge att jag saknar dem.
Stackars Onemountain är sjuk, och även om han förtjänar att ligga hemma och ta det lugnt, så försvann vår GL-vecka i djupet. Grabbarna Grus försöker att stjäla honom till sin interna span-och-teknik värld, men jag kommer inte att släppa efter. Jag får helt enkelt göra upp en plan. Mutor är han svag för. Kakor och polisbilar. Jag kan muta honom med att få åka polisbil en hel dag, med en veckoförbrukning av Gille-kakor.
I morgon är det loppis. Mamma och jag har bokat ett bord i min gamla grundskolas matsal. Vi ska göra oss av med farmors gamla saker. Alla prylar tillsammans ser inte mycket ut för världen, men varje liten sak har ett speciellt minne. Man minns precis var de fanns hemma i det varma hemmet, som luktade kaffe och slottsstek.
När min tid som gräsänka är över, så är det bara en månad kvar tills vi flyttar in i huset. Måtte dessa veckor gå fort.
Jobbet tar 80%...
...av ens liv. Och de övriga 20% kallas för fritid. Av de 20% slappar man bort minst 10% för att man är trött efter att ha arbetat 80%. De övriga 10% ska man träffa vänner, älska med sin man, träffa familj, städa, motionera, göra roliga spontana saker, uppleva, tvätta bilen....
Om jag fick ändra på mitt liv så skulle jag vilja ha en fritid på minst 50%, och arbeta 50%. Jag gillar att arbeta. Det är skönt att vara behövd och gå upp på morgonen och åka till jobbet, brygga en kanna kaffe, och tala om saker som är viktigt. Men det är inte roligt att jobba när man känner att livet bara är jobb. En liten del av varje vore det bästa.
En familj som bor på öarna i Göteborg arbetar 75%. Föräldrarna resonerar att de klarar sig med mindre pengar, om de får mer fritid. Då kan de själva odla grönsaker, laga mer mat, ha färre bilar, och få mer tid tillsammans. Jag tycker att det låter väldigt vettigt.
Är framgång att arbeta den mesta tiden av sitt liv, för att tjäna så mycket pengar som möjligt, eller är framgång att vara fri så mycket som möjligt, med de mindre pengarna man har?
Nybadad i Ystad.
Mail till juridiskt ombud
För att betäcka en tik, kostar det vanligtvis 2000-5000 kr om det gäller blandras. Ett alternativ är att man som ägare till hanen får en av valparna, i stället för denna ersättning.
Man kan också komma överens om att dela på valparna/ vaccinationskostnader och chipmärkning.
OM Ozzy hade varit en renrasig hund med stamtavla, som används till utställning, så hade det tagit hus i helvete.
Eller tänk om den ena hunden var en jätte, och den andra en tax! Det blir ju missbildning. Nu är han "bara" en blandras, så det är inte så noga tycks det...
Jag är inte närig, inte heller särskilt arg längre, men eftersom de har blåst oss, så ska de få en fet räkning!
Jag har mailat till en jurist på SKK, Svenska Kennel Klubben. Hoppas på svar snarast.
Vem vill hångla med en tonfiskmun?
Hångelvänlig mat är alltså geléhallon-smörgås, vanilj-musli och te som doftar gräddmunk.
I kväll får jag sätta i mig sillmackan på toaletten, snabbt borsta tänderna och skölja med fluor, för att sedan med ett stort leende smyga in till min man och låtsas som ingenting. Smack!
Ozzy har fått tre valpar- men ingen berättade det...
Jag fick en känsla att matte i detta fallet skapade situationen, och vi sa att om det blir valpar, så får vi dela på dem. Vem släpper en löptik lös??
Under våren och sommaren har vi undrat om det "tog sig". Jag vet inte var de bor, så jag har inte kunnat söka upp dem.
I förrgår när vi var ute på kvällsrundan, ser jag mamma, pappa och dotter i familjen. Efter dem springer det en liten valp. Jag stannade till och bara stirrade på dem. De sa inget, utan började att promenera bortåt.
Jag var chockad och jävligt arg. Varför har de inte sökt upp oss?
I går gick vi tillbaka till samma ställe, och möter en annan kvinna med en valp, som ser precis ut som Ozzy. Mycket riktigt, hon förklarade att tiken fått tre valpar, och att de är elva veckor gamla. Hon bor på samma gata och har köpt en av dem- Viggo.
Enligt Viggos föräldrar så hävdar ägaren att tikmamman har stuckit, och att fadern är okänd?!! Dock vet de att han är Ozzys raser.
Jag blev så arg att jag började att skaka. Mike försökte lugna ner mig, och idag känner jag att det är roligt att vår duktiga hund har avkommor, och att jag fått veta det. Dock maler det i mitt huvud hur jag ska konfrontera ägarna till valparna. Så jävla fräckt av dem, vi bor ju i samma område!
Hmm...jag smider planer för fullt. Återkommer med mina handlingar.
