skoglundskan

Jag är ledsen att det har dröjt så sedan jag skrev sist. All min kraft går åt till att må bra, och leta nytt jobb.

I fredags lämnade vi uppdraget hos bilfirman, och det hela avslutades med en stor fest inne i stan.
Två dagar tidigare, fick jag besked om att "jag kan få jobba på kundtjänst" om jag vill. Dock ska jag sitta bakom ryggen på en kollega i tre och en halv månad innan, för att ingen har tänkt till- åter igen. Slöseri med resurser?
Det känns som att någon har lagt en tung våt filt över hela firman. Alla håller hårt i sitt, och ser till sitt eget bästa. Man hjälper inte gärna varandra, och konflikter och tjafs är vardag. Jag är ledsen, men jag är inte typen som slösar 40 timmar i veckan på att dela plats under den filten. Jag vill arbeta där solen lyser, där man hjälper varandra, och där man skrattar tillsammans.

Mina dagar denna veckan går åt till återhämtning. Jag är väldigt trött, därför att min hjärna går på högvarv. Jag måste ha ett nytt arbete. Idag. Senast i morgon. Helst i går.
Jag har tagit upp idén om min firma igen, och skickat ut 300 reklamblad för att se om det finns behov av mina tjänster. Min framtid med firman beror helt och hållet på om intresset är stort nog.

Jag hade gärna tagit på mig uniformen i ett år eller två. Det hade i alla fall varit meningsfullt. Varför ska det vara så svårt?

Om någon hade ringt och sagt att jag fått jobb i charken på Åsa-hallen, så hade jag skrikit jippie av lycka. Det är ju inte klokt. Jag gillar inte ens kotletter.

Måste ta mig upp nu, och ta tag i något. Kanske sätta mig och ringa runt i telefonkatalogen.