skoglundskan

Mina två härliga barndomsvänner anordnade en stor fest i går på vårt gamla favvohak i centrala byn. Stället var alldeles fullsmockat av människor från forntid och nutid, och jag kunde inte sluta att skratta. Hela situationen var en blandning av nostalgi och klassträff. Jag var orolig att jag inte skulle orka med kvällen, men det gick jättebra. Jag blev inte trött, var lagom full, och mådde som en prinsessa. Idag har jag rossel i halsen eftersom ljudnivån var väldigt hög.
Min bror anordnade i vanlig ordning en förfest på sin inglasade altan. Han har skaffat en stor coca cola kyl som är fylld med öl, vin och cider, det är bara att förse sig. Hans vänner är väldigt trevliga, och jag beundrar deras ständigt lyckade fester, och att de håller sig på topp.
I morgon fyller han år, bror min, och det skall firas om tre timmar. Jag undrar om gräddtårta kommer att gå ner hos någon av oss idag, det är tveksamt. Mike är inte ens såpass på benen att han kan åka med. Min strategi är mat, kaffe, vitaminer, vatten och frisk luft. Då mår jag oftast bättre. Mikes strategi är att ligga kvar i sängen utan något av ovantsående. Mitt lilla hjärta, du var så snygg i går.

Status är ett väldigt intressant ord. Vad är det egentligen? I vissa kretsar handlar det om en handväska, i några om en titel, och i andra om antalet vänner.
Jag tycker att integritet är status. När en människa är trygg med sig själv, sina värderingar och åsikter, och stolt över sitt liv. En person som vågar visa att "här är jag, och ni får ta mig för den jag är". En person som saknar den ytliga masken, och som inte värderar eller nedvärderar andra på grund av en fasad.

Vilket ger mest status?

1. Coola dyra kläder
2. Utbildning
3. Ärvda pengar
4. Många vänner
5. Bra kontakt med sin familj
6. Ett par genomförda Göteborgsvarv, och en frisk hälsa
7. Många tekniska saker
8. Flera bilar
9. Generositet mot andra människor
10. Ett fadderbarn
11. Ett stort trädgårdsland
12. Vita tänder
13. Självsäkerhet
14. Senaste barnvagnen

Listan kan göras lång, och jag tror att det handlar om i vilka kretsar man umgås. Ingen jag känner skulle se upp till mig för att jag har femton skor från Gucci (prosit). Nu har jag ju inte femton skor från Gucci, men om jag hade haft det så hade....jag funderar vidare på det.

Jag diggar människor som diggar sig själva. Det är status för mig. Och om de dessutom tar med sig en dyr väska ner i graven, så må det vara hänt.
Mest pengar på banken när man dör, betyder bara att man troligtvis var väldigt korkad som inte levde upp dem.

Jag har äran att presentera en nyskriven fars i lantlig svensk miljö. Min rollkaraktär
Ing-Britt, är ett blygsamt konditoribiträde som blommar ut efter en upplevelse i en garderob.
Vi kommer att spela i Vänersborg efter midsommar, och på Tjolöholms slott i juli. Välkomna!

Håll i er. I veckans nummer av gresablat, så var det en insändare om att vi måste skjuta av vargarna. Om vi inte gör det så kommer de att äta upp alla djur, och då förbuskas skogarna. Kära nån vilket allvarligt problem! Ta död på djuren så att inte skogarna växer igen, för i skogarna ska vi...?! Om inte djuren ska bo där, vad ska vi ha den till då?
Jag funderar över om vi skall skjuta av alla Åsabor med, så att det blir mer plats åt oss andra på deras badstränder. Jag skulle vilja se kommentarerna på en insändare i nästa veckas tidning gällande det.

Jag är sjukskriven pga utmattning, och sover väldigt mycket. Dessutom har jag ungefär fyra andra åkommor. Det kanske är lika bra att släpa ut mig på gårdsplan och skjuta av mig. Eller finns det någon där ute som vill diskutera sjukdomar över en alvedon och en kopp blodprov nästa vecka? Jag fyllde 30, och sen gick allting utför. Man kan säga att jag förbuskats ordentligt.

Jag är ledsen att det har dröjt så sedan jag skrev sist. All min kraft går åt till att må bra, och leta nytt jobb.

I fredags lämnade vi uppdraget hos bilfirman, och det hela avslutades med en stor fest inne i stan.
Två dagar tidigare, fick jag besked om att "jag kan få jobba på kundtjänst" om jag vill. Dock ska jag sitta bakom ryggen på en kollega i tre och en halv månad innan, för att ingen har tänkt till- åter igen. Slöseri med resurser?
Det känns som att någon har lagt en tung våt filt över hela firman. Alla håller hårt i sitt, och ser till sitt eget bästa. Man hjälper inte gärna varandra, och konflikter och tjafs är vardag. Jag är ledsen, men jag är inte typen som slösar 40 timmar i veckan på att dela plats under den filten. Jag vill arbeta där solen lyser, där man hjälper varandra, och där man skrattar tillsammans.

Mina dagar denna veckan går åt till återhämtning. Jag är väldigt trött, därför att min hjärna går på högvarv. Jag måste ha ett nytt arbete. Idag. Senast i morgon. Helst i går.
Jag har tagit upp idén om min firma igen, och skickat ut 300 reklamblad för att se om det finns behov av mina tjänster. Min framtid med firman beror helt och hållet på om intresset är stort nog.

Jag hade gärna tagit på mig uniformen i ett år eller två. Det hade i alla fall varit meningsfullt. Varför ska det vara så svårt?

Om någon hade ringt och sagt att jag fått jobb i charken på Åsa-hallen, så hade jag skrikit jippie av lycka. Det är ju inte klokt. Jag gillar inte ens kotletter.

Måste ta mig upp nu, och ta tag i något. Kanske sätta mig och ringa runt i telefonkatalogen.