skoglundskan

Idag går min kollega som jag ska efterträda i pension, och det är med besvikelse som jag varit tvungen att inse att det är hon och inte jag som skall vara ledig resten av livet. En av mina högsta drömmar är att vinna eller ärva så mycket pengar så att jag slipper arbeta, och kan ansluta mig till hemmafruar, väninne-fikor och shoppingturer. Även flertalet resor hade i så fall hunnits med. Tänk att jag är över trettio, och inte ens har varit i USA. Jag har så jädra mycket att utforska, och nu måste jag sätta i gång. Vi har börjat att beta av Sverige lite grann, men mycket återstår fortfarande.
Det verkar bli en resa till Thailand eller kanske möjligen Bali i januari. Ser fram emot den resan. Jag vill doppa tosserna i ljummet vatten, och rulla mig i kritvit sand.
Jag hoppas också att vi kommer i väg till Gotland eller Mallorca i september. Längtar dit som tusan.
Rosa Pelargoner och Indisk matta kan komma att bli aktuell i mitt alldeles egna rum.
Idag har min första egna namnskylt kommit på plats utanför dörren. Jo, jag är nöjd, men nya utmaningar kommer fortfarande att eftersökas. Allt jag vill är att ha ett par miljoner till övers. Varför ska det vara så svårt?

Jag diggar verkligen Arga snickaren. Det borde finnas en av honom i alla familjer och på alla arbetsplatser. Då hade mycket som skaver under ytan kommit fram. Han verkar ha ett stort hjärta som vill hjälpa till att laga familjer och relationer. För att lyckas gräva fram det värsta så är han hård och kan säkert upplevas som elak. Men i slutet mår alla bra och har på något sätt fått en ny chans.
Jag tycker inte om smussel, det är det värsta jag vet. Lögner och smussel gör mig misstänksam. Rakryggade människor som känner av att inte gå för långt är det bästa.
Jag känner några typer som bara måste häva ut sig all skit de har i käften. Oavsett om det skadar andra eller inte. Jag kallar dem "Käftarna". Med en skarp skalle fattar till och med ett barn att man inte säger vad som faller en in om det kan såra någon.
Jag känner människor som aldrig säger vad de tycker. Alla meningar slutar med "Eller vad tycker du?". De har goda hjärtan, och skadar aldrig. Men de kanske inte alltid får någon plats om de inte tar sig någon heller. "Medtyckarna".
Det finns människor som alltid tänker på alla andra i första hand. "Riddarna". Deras hjärtan är så stora att de säkert ofta glömmer bort sig själva.
På ett företag sägs konstellationen av fyra sorter vara den bästa. Myran- den flitiga, hästen- den som rusar framåt, snigeln- den långsamma som tänker igenom, och kräftan- bakåtsträvaren.
En av varje skall tydligen skapa den bästa gruppen. Jag tror mig själv vara en myra med hästahuvud.

Förlåt för att det dröjer så mellan gångerna. Jag hinner helt enkelt inte med. Just nu börjar min sista semestervecka att ta slut för denna perioden, och jag har inte kännt av det minsta semester. Förra veckan var det kanonfint väder, vi solade på altanen varje dag. Men det var ändå så mycket som skulle ordnas inför Mikes födelsedag. Dessutom har jag teaterrep i Trollhättan tre dagar i veckan, så mycket fritid blir det inte över. Jessica Andersson snubblade jag på, på Max i Trollywood. Snygg och välslingad som vanligt. Mike har dessutom henne som frikort, så jag messade honom och frågade om han ville att jag skulle hälsa henne något. Han ville att jag skulle snafsa henne i örat, vilket kändes mindre rimligt bland diverse nötkött. Om jag hade haft hennes rumpa, hade jag burit den som en hatt.
Apropå frikort så har jag bara ett, och det är Michael Vartan. Han borde plockas fram nu när det är så regnigt och murrigt ute. Jag har honom i skåpet under tv:n.
Mike fick en jättefin gasolgrill på sin födelsedag, den skall invigas så snart som möjligt. Jag vill testa allt från lax till
grönsaksspett och filéer fyllda med göra. Till det ett iskallt glas med Foot of Africa, mitt nya favvovin.
Jag saknar många av mina vänner och hoppas att nästa vecka snart är över. Då är repen slut, och jag kan bli social och ledig igen. Hoppas att ni inte har glömt bort mig.