skoglundskan

Vi uppmanas varje dag att skänka pengar till fattiga delar av världen. Det är Rädda Barnen, Röda Korset, Läkare utan gränser med mera, med mera. Vi vet att många på klotet lever ovärdiga liv. Reklampelare, televisionen och radion gör oss ständigt påminda. Jag kan skänka en slant varje månad. Och jag brukar lämna mina förbrukade kläder i de olika insamlingsbingarna i stan.
OS invigningen var jättefin. Jag tycker om traditioner, och OS är en av dem. Jag känner lukten av varm Oboj och kvällsmacka i gammalt Landa-hus när jag tänker på OS.
Ändå kan jag inte låta bli att undra. Vad kostar detta kalas? Dräkter, personal, underhåll, ljussättningar. Måste vi?
Ska jag ha dåligt samvete för att jag lever i rikedom, och för att jag inte gör mer? Vi kan ju bli ett rikt jordklot om vi bara vill, och om vi prioriterar pengarna på rätt sätt.
Min hundring räcker inte ens till portot till Afrika. Inte ens till en OS-paljettklänning.
Afrikabor- hör upp! Röda och vita dräkter med lampor i finns till övers. Endast använda en gång. Finns i storlekar ända upp till krysslarge.

My friends Chari och Lillanna har ordnat ett party på gamla Tärningen. Me like!!! Bra initiativ.


Vill tipsa om en oerhört rolig sida www.argalappen.se

När R-tjänst (som tar betalt för kanal ett och två) ringer till oss så är vi på Nya Zeeland. Hur kan någon gå på att vi skulle vara där? Företaget R-tjänst måste ha de mest konstiga krav och stadgar. Lite likt Jehovas Vittnen med dörrknackning och allt.
I och med att alla hushåll måste ha en digitalbox, så borde affären mellan R-tjänst och den kortleverantör man väljer, göras upp sins emellan. Vi betalar en summa till Boxer varje månad för de kanaler som vi vill ha. Jag har inte valt att ha ettan och TV7, men de följer med på köpet. Dessutom ska jag betala extra för det. En summa ska gå till de kanalerna som jag vill betala för, och en summa ska betalas till något som jag inte vill ha.
Jag gillar SVT. Det är svenskt och på något sätt den riktiga tv:n. Kan jag inte få betala en summa till Boxer, som i sin tur ger ett par procent vidare till R-tjänst? På så sätt så kommer ingen undan, och de sparar pengar på både personal och skoterbränsle där uppe i Kiruna. Tråkigt att Dressman får neddragningar på sina slipsar, men om Jehovas medlemmar köper en extra slips var, så kan även den kvoten fyllas.

Jag funderar på att åka till Norrland och knacka dörr, hysta in ett paket GB-glass innanför dörren, och därefter smyga ner en faktura på paketet i brevlådan. De har inte beställt det, de vill inte ha det, men de måste betala för det.
Staten förvisso, men det gäller en fritidssysselsättning. Om staten hade tvingat mig att spela golf, och jag hade låtit klubborna stå, ska jag då vara tvungen att betala för det?



Idag ringde jag till IKEA för att besälla en matta:

-Jag vill handla en matta som jag sett på nätet. Den finns inte på varuhusen i Göteborg.
- Vi levererar inte mattor via posten.
-Nähä, kan ni skicka en matta till mitt varuhus då, så hämtar jag ut den där?
-Nej.
-Nähä, hur får jag tag på mattan då?
- Du får åka till ett varuhus som har den.
- Jaha, men kan inte mitt varuhus ta hem den från ett annat då?
-Nej.
-Tack för fantastisk service. Klick.

Jag har varit krasslig ett par dagar, haft feber och värk i kroppen. I går gick Mike och jag runt hemma och planerade för hur vi ska tapetsera om i vårt hus, och vilka små investeringar vi ska göra. Mycket i huset är vitt, och det har en tendens att bli alldeles för sterilt. Det krävs mycket färg för att få liv.
Köket skall få en köksbänk i mörkt trä i stället för den vita, golvet skall få en färggrann matta. Vardagsrummet skall få nya tapeter på en vägg, och nya gardiner. Jag är lite sugen på en fluffig fåtölj och en läslampa intill brasan med.
Att sovrummet är gult är något som vi får bortse från ett tag. Det känns som att de allmänna rummen är viktigare till en början. Tänk att ett hus från 2002 redan kan kännas slitet och dax för renovering...
Jag har spanat in en skänk från Möbelgrossen, och hoppas att den kommer att göra sig ihop med vinflaskorna och en stor kandelaber.
Om man hade kunnat bygga in höga trösklar och plankgolv på ett enkelt sätt, så hade jag gjort det med. Ett nytt hus med gammal stil, gud vilken dröm.

Det är långt att åka till Sälen. I sju mil är det bara skog och inget annat. Dessutom lite taskig mottagning. Vad skulle man göra om man fick stopp där?
Vi hade det så mysigt, Mike, Caca och jag. Vi åkte skidor, drack varma drinkar i toppstugan, och bastade.
Brother Bear bodde med sina trevliga kollegor, och det var väldigt roligt att möta på dem lite varstans.
After Fisen, som jag kallar den, var trång och högljudd. När jag stod där och trängdes i äggfislukten, så tänkte jag för mig själv "är detta verkligen roligt?". "Tycker jag att det är roligt, eller är jag bara här för att man ska tycka det?". Jag finner det trevligare att åka rumplapp eller dricka alkohol i goda vänners lag. Att trängas med skidsvettiga orakade karlar som tittar på en med sug i blicken, trots att man är iklädd långkalsonger och inte har kammat sig, det är för mig helt obegripligt. Om man dessutom lägger till lite nare i ansiktet och frusna nävar, så raffar man till det lite.
Kontrasten till After fisen, är att delta i obojdrickandet i familjestugan. Där köar papporna till skidskoleköerna, samtidigt som mammorna snyter näsor och plockar upp skrikiga barn i drivor på de våta heltäckningsgolven. Jag kommer verkligen aldrig att bli en av dem, och jag kan inte säga om jag beundrar deras tålamod eller hyser avsky för den käcka familjeyran.