skoglundskan

Någonstans inuti mig, så finns det en dröm om att leva på en liten gård. En gård som är relativt självförsörjande med djur, egen odling och skog att ta ved i från. Det skulle vara skönt att få leva en bit i från den stressen som samhället har, med krav om att allt ska vara på ett visst sätt. Tänk att arbeta hemma tillsammans nära varandra, gå och lägga sig när det är mörkt, för att sedan vakna när man är utvilad, och gå upp i morgondiset för att hälsa djuren god morgon.
Att själv kunna välja vilka dagar som man vill åka in till stan för att handla eller umgås, njuta av det, och därefter bege sig hem till lugnet igen. Tänk att ha en arbetshäst som den högsta önskningen på listan, i stället för den nya lattemaskinen från OBH Nordica.
När jag var yngre så skämdes jag över att bo på en gård. Jag ville växa upp i en trea i centrala stan, som många av mina coola skolkompisar gjorde. Jag såg aldrig då, det jag ser idag. 
Maximal lycka för mig är att vara i naturen bland djuren, kärleken, familj och många vänner.
Jag vil inte vara som eremiten med boken i Skrotnisse, men ett mellanting av honom och Anna Anka hade varit rätt okej.