skoglundskan

Idag är jag nerbäddad i sängen. Febern vill inte ge med sig. I går besökte CaCa mig här hemma, och hon fick mig faktiskt på bättre tankar när det gäller jobbet. En vecka har jag kvar på min sjukskrivning, och sedan är det dax att köra i gång så smått igen. Jag hoppas att det blir en vecka fylld av kraft och energi, jag vill så gärna bli pigg nu.
När jag ligger här och funderar på årets aprilskämt, så kan jag inte låta bli att minnas när vi var små och påskade med våra grannar. Sjögge var utklädd till en stilig vuxen påskgubbe, lite mot sin vilja tror jag. Henke var påskkyckling med knallgula kläder, fjädrar och näbb. Brorsan var påskkärring eller påskgubbe med morfars höga svarta hatt, lite olika från år till år. Jag som alltid har spökat ut mig, hade väl oftast något som skulle föreställa en påskkärring, fast kanske i en mer extrem outfit än övriga flickor i byn.

Faktum är att kläderna som jag hade då, snubblade jag på när jag för några veckor sedan letade efter en peruk till sommarens teater.
Jag har en hel utklädningslåda, som är väldigt rolig. Sällan har jag skådat så udda plagg, hattar och slipsar. Min favvo bland slipsarna är en bred svart med rosa cyklar.
När jag var tio eller elva fick jag en rosa hockey-frilla peruk i julklapp. Den har verkligen blivit välanvänd genom åren.

Vi hade en klassisk gammal vit-grön plåt kittel som vi fyllde med vårt godis på påsk. Ett år fick vi så mycket godis att brorsan även fick fylla morfars hatt med det som inte fick plats i kitteln.
Vi tyckte mycket om påsken. Min grannkompis Emma och jag fortsatte att måla små kort att dela ut till grannarna långt fram på sommaren.
Jag tycker att det är lika mysigt nu. Lite pyssel och umgänge, men lite mindre kravlöst än på julen.
Förra året gömde vi påskägg i trädgården till varandra, och solen värmde oss på altanen där påsklunchen avnjöts. Kan det bli lika vacker i år måntro?