skoglundskan

Gräsänkan löste den första natten finfint. Utan min soulmate Ozzy, hade det varit betydligt ensammare. Trots att han är en hund, så värmer han min ensamma sida av sängen under tiden som husse är på resande fot. I vanliga fall brukar han sova på golvet, men när hans pappa är borta så tar han direkt den platsen. Det är så lustigt att se hur han i vanliga fall ber om lov för att få somna på det fluffiga täcket, och nu bara fullkommligt vräker sig då det står tomt. Förmodligen är det för att han spelar på mina känslor, och som Ukke sa: "det finns en anledning till att hundar och katter skäms bort. Det är vår modersinstinkt att fylla platsen med något annat" :-).

Julen lackar, och jag älskar det. Jag har redan burit ner pyntlådan från vinden, och ska damma av ljusstakarna inför advent. En slinga kommer i år att få pynta granen på utsidan. Jag hoppas att ljusen räcker, annars får jag blanda. 
En tradition i vår familj är att alltid gå till skogen för att hämta granris till rabatterna och vitmossa till adventsljusstaken. I morgon blir det mossplock och glögg, och enligt tidningen så kommer solen att skina.
Förra året var det premiär för julklappsleken, och i år var vi tidigt ute. Alla paket är inslagna, och väntar på att bli tävlade om i tärningsspelet.

Mina kollegor har fått erbjudanden om att börja på det nya bolaget. Det är med sorg i hjärtat som vi eventuellt skiljs åt. Jag har servat sveriges största bilföretag i snart 12 år tillsammans med mina vänner, och nu är det dax att ge livet ett nytt skede. Ingen kommer att få det bättre än vad vi har haft det. Jag kommer vekligen att sakna våra frukostar och djupa samtal om livet.
Jag är lite fegare, och väljer att stanna tills dess att jag hittar ett jobb som jag verkligen vill ha. Min största önskan är att få ett arbete i ginstens och laxens landskap.