skoglundskan

Vi hade några ärenden till mina föräldrar och mitt barndomshem idag. Ute på parkeringen står vi och funderar över vilken bil vi ska åka. Eftersom min lilla clio står på utsidan, så väljer vi enklast den.

- Ska du ha med något särskilt?, frågar jag Mike.
- Nej, inget alls säger han.

Minns ni scenen med Anna och Britta i Bullerbyn, när de ska gå till lanthandeln, och glömmer av alla varor och får vända hela tiden?

När vi är framme går jag upp på övervåningen och börjar rota i gamla kläder som mamma och pappa har sparat. Jag vill inte att de kastar 80-tals kavajer, och 90-tals byxor, om det dyker upp någon teater eller fest i framtiden där de kan passa in.
Jag sorterar, och packar fint i en stor låda. Två bagar som aldrig använts, får vi också. Och två örngott. Och en lampskärm. Och två trasmattor.
Under tiden som jag rotar i lådorna, så är Mike på utsidan. Han har kommit på att han behöver en stor rulle elkabel och några kontakter också.
När vi satt oss för att äta, så påminner mamma att vi inte får glömma vår bäddmadrass som vi beställt från Kinna Bädden. Den är 180 x 210 x 5 centimeter.
Vi har också en kartong från Ellos att hämta på vägen. Med en glaskupa till en kökslampa som vi beställt.

I det här läget börjar pengen så smått att trilla ner. Två människor, en blöt hund, en stor madrass, en låda.... i en clio.

Vi fäller säten, knör och lirkar. Allt går in utom lådan. Den blöta hunden sitter fint på en minimal plats i baksätet, och mannen som kör sitter i 90 graders vinkel med knäna mot ratten. Vi garvar.

Om vi hade blivit stoppade, hade man trott att det var familjen camping som var ute för att hitta sig en gran att sova under.

För två dagar sedan var jag hos frissan igen. Som jag har skrivit tidigare, så ville jag ha en ljusbrun färg, och sist blev det rött. Denna gången är det brunt, men det är mörkbrunt. Jag testade en annan frissa i hopp om att få det som jag ville, men inte heller denna gången sprang hästen i mål.
Det verkar som att man ska lära sig frisörtermerna. Ljus brun = rött eller svart, och att ta topparna = en decimeter eller mer. Om jag ber om att få klippa mig en decimeter, får jag fiolfrilla då? Kort med luggen liksom lite på sne.
De fönar med tre olika borstar, kammar och plattar., och gärna med en fyra fem produkter i. Glans, värmeskydd, spray mm.
Efter nästan tre timmar var jag tvungen att säga att jag har bråttom. En timma är avkopplande och skönt, två börjar att bli stressigt, men den tredje är ju rent olidlig.
Jag har nog provat 20 olika frisörer i Göteborg, och två av dem har gjort som man önskar. Tyvärr är ena halvan fullbokad, eftersom den andra halvan studerar.
Hur skulle det se ut om andra hantverkare levererar som Jultomten utan etiketter på sina paket?

- Men varför har du installerat en bidé? Jag beställde ett handfat.
- Du vänjer dig efter några tvättar.


- Jag skulle hämta en gräddtårta med rosa marsipan.
- Varsågod.
- Men det är inte marsipan, det är lax.
- Ja tyvärr, marsipanen var slut.

Idag har jag och min kollega JL varit på Ikea. Vi behövde inhandla hyllor till vårt förråd, och en ny entrématta. Vilken lyx att shoppa på arbetstid!
Många tjejer gillar att shoppa. Det är en kvinnlig ådra. Allt som oftast kan man se par på stormarknadens parkering, där mannen är högröd i ansiktet, i hopp om att finna en parkering, och att dessutom blivit utsläpad att handla den dagen då alla rikets övriga medlemmar också måste handla. Kvinnorna sitter bredvid, och munnen går i ett. De tar gärna upp gången i affärerna med sina breda rumpor och fyllda vagnar. De stannar mitt i allt, utan att se sig om.

Shoppa är för mig en mardröm. Visst gillar jag att spendera pengar på fina saker, men då vill jag ha en egen kö vid 22-tiden då de flesta stugor ser på nyheterna.
Mat köper jag numera vid 20-tiden, när butiken stänger kl.21. Förhoppningsvis går det raskt, och det är tyst och skönt. Man kan tänka och fokusera.
Självscanning är en fantastisk uppfinning, om man slipper att packa upp, det man just så fint har packat ner.

Kvinnligt är att shoppa och bära diamanter.
Manligt är ishockey. Om man ändå skulle uppfinna den mest manliga sporten, där man slåss brutalt i en iskall ishall, varför ångrade man sig då på halva vägen, och klädde in pucken i gummi, och spelarna i alla diverse skydd?

Det är tur att vi är olika, och kompletterar varandra så bra!

I söndags kom mamma och pappa med en låda kläder som stått på deras vind. När började figursydda plagg komma till jorden? Allt i lådan var brett och alldeles oformligt. Men färgerna är grannare än grannast!
Jag sparade endel till framtida maskerader. Jag skulle vilja ha en hel ateljé med roliga kläder, löständer och peruker. Och det finns faktiskt plats i vår källare för det.
Varför har man inte sparat kläder från fler år? Det är så mycket minnen.

Jag ger ett smakprov här nedan. I rubriken till den vackra blåa klänningen, ska tilläggas att jag bar ett halsband med bruna elefanter :-)

Efter två kvällar i rad, har vi kört igenom farsen utan manus. Det gick över förväntningarna. Jag har verkligen pluggat över jul, och Mike har varit övriga karaktärer som Kicki, Börje, Gunnel, Lennart och Martin. Vi kör lite rollspel som ni förstår. Och nu myser säker Brodern Brother, som har tjatat i flera år om att vi säkert kör rollspel :-) Kanske något att testa? Snickarn som kommer för att sätta upp en list, eller tandläkaren på hembesök. Då hade jag bjudit på en kopp Zoega Mezzo, och berättat om mina gamla lumparminnen.

Jag fick ett nytt erbjudande om en fars i sommar som spelas utomhus. Kanske krockar det med vårt historiska spel i Äskhults by, men jag vill nog vara med om det är få reptillfällen. Det funkar bra med självstudier tycker jag. För en annan outbildad väktar-slusk, så klingar självstudier riktigt smart.

I måndags var vi bjudna till Jennas vänner på spelkväll. Jag fasade för Poker, men det blev i stället två väldigt roliga sällskapsspel. Mike och jag vann, så det måste betyda att mina självstudier har gjort mig oerhört begåvad.

Jag höjer en skål för suggan på PV som tabbat sig igen. Hoppas att du åker dit denna gången.
Jag höjer också en skål för Rakel Wärmländer i filmen "Se upp för dårarna". Vilken insats!