skoglundskan

Helgen har varit grym, och jag känner mig faktiskt riktigt pigg, trots att det är måndag. I fredags somnade jag som vanligt i soffan, och vaknade av att dregglet nådde kudden. Att bara behöva resa sig och förflytta sig till sängen, kan i detta tillstånd vara rent omöjligt. Fast det är än värre att ligga kvar.
I lördags var vi på 50-års kalas, och därefter fick vi besök av Sus och Hankipanki. Mike och Hankipanki delade på en flaska Nyköping, och var fulla och glada. De kramades och dansade tillsammans, och såg ut som två små gossar som lekt sedan de gick i småskolan. Sus och jag snattrade hela kvällen, och plötsligt var klockan halv tre.

I kväll har jag lurat med Mike att träna sitt första pass. Core blir det, styrka för rygg och mage. Vi går på passet tillsammans med mamma och Syster Yster, och jag hoppas att det kan hjälpa oss att komma igång och bygga upp styrka i våra onda ryggar. Lämpligt nog så var det gratis-prova på, så det känns som att det är nu eller aldrig.


Jag: -Det är viktigt att tvätta händerna noga nu hela tiden, för att undvika en massa bakterier som kan leda till svininfluensan.
Lilla Bocken Bruce: - Jag är alltid full av bakterier, och jag är aldrig sjuk.

Och faktum är att han har så rätt. Smuts-Handsprit 1-0.

Semester är ljuvligt, och jag har nästan glömt av hur det är att arbeta.Vi gör väldigt mycket hela tiden, och jag älskar det. Många besök, stugan, marknad, solar, handlar och svär över regn och blåst.
Jag tycker ändå att jag har fått ut det mesta av vad jag vill, och då har jag en hel vecka kvar. Tyvärr har inte vår snorkel-utrustning kommit till användning en enda gång.
Jag skulle vilja bädda utomhus. Det är det lite för kallt nu. Det skulle vara så härligt att somna till stjärnorna.

Den enda tidningen som vi prenumererar på- Gresablat även kallad i dessa bygder, har en tendens att utebli titt som tätt. Två gånger i veckan skall denna tidning komma. Är det en sommarvikarie som slarvar kan man undra? Nej, så är nog inte fallet. När tidningen inte hade kommit för sjunde gången på åtta månader, satte jag in dagens ris i densamma. I fredags morse kom jag på att jag måste kila och hämta den och se om de vågat ta med min kritik.
Det blev svårt. Tidningen som fått dagens ris för att ha utebliven tidning, var denna dag utebliven.
-Kanske det är någon som tar den?, sa Pappa. Tanken hade inte ens slagit mig. Skall jag skita i vilket, säga upp prenumerationen om det fortlöper, eller ska jag vara en typisk pensionär och sitta uppe och vänta på tidningen och se om den hamnar i lådan eller ej? Det  borde vara mindre attraktivt att en kvinna i 30-års åldern sitter uppe och väntar på Gresablat, så om jag ska få mej ett nyp i morgon och dagarna framöver, så får jag nog hoppa över uppesittar-natta.

Apropå pensionär, så fick jag en lång utläggning av en äldre kvinnlig granne. Hunden får inte bada i sjön intill,  för det badar faktiskt människor i den. Jag klistrade på mitt övertrevliga "jag är en snäll och trevlig granne" min, och talade om vädret och perenner.

När blev jorden människornas? Och när började vi få bestämma över en stor sjö?
Jag kan förstå att hunden inte skall skita i vattnet på en offentlig badplats, men i en stor sjö mitt på landet utan strand?
När har inte ett barn med en bar gosig rumpa kissat i vattnet?
Migrän-Ulla!

Längs vägen dök skylten med Bergs slussar upp. Jag har alltid drömt om att få se en av slussarna i Göta Kanal.
Solen stekte, så vi bestämde oss för att stanna ett tag och sola, och titta på några stora dyra segelbåtar som slussades i eller ur sjön Roxen.
Strax intill slussarna ligger Cloetta fabriken. De har en butik som vi handlade i, i hopp om att det inte skulle smälta i värmen.

I Gränna hade vi bokat en stuga på Gyllene Uttern. Om man gifter sig i Gränna, så är det säkert i denna vackra lokal med en enorm utsikt över Vättern. Wow vilken utsikt!
Vi njöt av kvällssolen och utsikten, och bäddade tillsammans på golvet. Våningssängar är inget för ett nyförälskat par som gift sig på nytt. För det var nästan så det kändes.

Den lilla stan är så gullig och gammaldags. Vi köpte frukost på ett litet fik, och satte oss vid stadstrappan och drack vårt kaffe i skuggan.
Vattnet lockade, så därför gav vi oss ner till stranden. Vi mötte Mikes scoutkompis Putte med familj, och njöt av det klara vattnet medan barnen kastade en pinne som Ozzy skulle simma efter. Om och om igen...

Om jag någon gång skall flytta inåt i landet, så blir det till Gränna. Nästa år vill jag hyra en stuga där i en vecka, och njuta av restaurangerna, badet och de röd-vita karamellerna.

Vi fick verkligen ett underbart avslut på denna mellan-Sverige-resa. Lidköping är vackert. Örebro är verkligen dötrist och mitt i landet, och Nyköping är en vacker stad, men absolut ingen badort.
Gränna har allt. I alla fall för två turister och en hund i en alldeles nyinköpt Renault Megane med AC.

Behöver jag skriva att jag var överlycklig över att vara hemma i mitt fina hus vid västkusten? Jag tror inte det.

Scandic är bra. Man vet liksom vad man får. Tyvärr hamnade vi i ett rökrum eftersom Ozzy var med, men det gjorde inget. Vi rökte på själva, och sen märkte vi inte av lukten :-)

Örebro har en gågata. Den ena halvan är väldigt svensk med Oleary´s, Euro Sko och andra vanliga typiskt svenska affärer(!)som en vanlig lantlolla känner igen. Den andra halvan består av Manjana video och glass, och flertalet restauranger som kännetecknar en chartersemester.
Ena sidan är befolkad av svenskar, och den andra av personer med utländsk härkomst. Mitt emellan dessa läger rinner vallgraven till Örebro slott.
Kan det verkligen vara såhär tydligt? Jag vet inte om innvånarna själva upplever det så, men för oss turister var det väldigt tydligt.
En god middag avnjöts på Örebros enda öppna restaurang, och det var mycket folk och stämningsfullt. Vi åt svensk Chicken fajitas och drack svensk Staropramen.
Vi hade ju hoppats på en riktig restaurang med kokekorv och hallonsaft från Halland, men det verkade inte som att det har kommit till Örebro ännu.
Solen värmde på kvällen, och vi bestämde oss för att sätta väckarklockan tidigt och skynda till ostkusten och stranden morgonen därpå....

Syftet med vår resa, var att åka till städer saom vi inte besök, eller inte minns från barnsben då vi båda släpades runt i husvagnar och tält.
Första stoppet gjordes i Lidköping. På Parkåsavägen bodde vi i en liten lägenhet ovanpå ett garage hemma hos en familj. Jättemysigt, och alldeles intill Vänern. Jag var så förvånad att det fanns långa sandstränder och klart vatten, nästan som vid havet.
Hela dagen i Lidköping spenderades i regnjacka.

En ny hobby som jag har hakat på är geocacheing. Visste ni att hela världen är full av skatter? Precis överallt.
På en hemsida tar man reda på exakt var någon annan har gömt en skatt. Därefter letar man upp den, och loggar sig i en liten papperslogg som kan ligga i en plastburk, en filmrullehylsa eller något annat. Det viktigaste är att inga "mugglare" dvs vanliga människor upptäcker och stjäl skatten.
När man har hittat en skatt, så går man in på hemsidan, och registrerat den som "tagen". Man kan också lägga i en liten sak i burken, och byta mot något annat som man hellre vill ha. Kanske ett luktsudd mot en klädnypa, eller en sminkspegel mot en lampa till en cabriolet.

Ett par skatter finns gömda på Läckö slott, så dit åkte vi efter att ha promenerat i Lidköping, och ätit på en pråm.
Tänk att någon tog ett huslån för flera hundra år sen, och tänkte "jaha, nu har man köpt sig en tomt,  jag tror att jag satsar på att bygga ett slott".


Dagens extra: Det är så typiskt svenskt att inte bjuda på sig i onödan. Det kan ge något extra, och det vågar vi inte riskera.