Ozzy har fått tre valpar- men ingen berättade det...
Jag fick en känsla att matte i detta fallet skapade situationen, och vi sa att om det blir valpar, så får vi dela på dem. Vem släpper en löptik lös??
Under våren och sommaren har vi undrat om det "tog sig". Jag vet inte var de bor, så jag har inte kunnat söka upp dem.
I förrgår när vi var ute på kvällsrundan, ser jag mamma, pappa och dotter i familjen. Efter dem springer det en liten valp. Jag stannade till och bara stirrade på dem. De sa inget, utan började att promenera bortåt.
Jag var chockad och jävligt arg. Varför har de inte sökt upp oss?
I går gick vi tillbaka till samma ställe, och möter en annan kvinna med en valp, som ser precis ut som Ozzy. Mycket riktigt, hon förklarade att tiken fått tre valpar, och att de är elva veckor gamla. Hon bor på samma gata och har köpt en av dem- Viggo.
Enligt Viggos föräldrar så hävdar ägaren att tikmamman har stuckit, och att fadern är okänd?!! Dock vet de att han är Ozzys raser.
Jag blev så arg att jag började att skaka. Mike försökte lugna ner mig, och idag känner jag att det är roligt att vår duktiga hund har avkommor, och att jag fått veta det. Dock maler det i mitt huvud hur jag ska konfrontera ägarna till valparna. Så jävla fräckt av dem, vi bor ju i samma område!
Hmm...jag smider planer för fullt. Återkommer med mina handlingar.
Vi är så glada och lyckliga
I lördags shoppade vi åtta dynor till solsängar och utemöbler med 70% rabatt. Sicket klipp!
Listan på saker att handla är inte kort. Trädgårdsslang, brevlåda, utebelysning, kratta, cerisa puffiga kuddar :-)
Vi är väldigt glada och lyckliga, och den här hösten känns som en fars som aldrig vill ta slut. Jag hoppas att det håller i sig länge.
I går ringde Chari och meddelade att det är Karaoke på lördag. We love karaoke. Ser fram emot det!
Shopping-lördag
Jag älskar lördagsmorgnar. Att dra sig i sängen, därefter går en av oss ut på morgonrundan med Ozzy, och den andre fixar frukost. Jag föredrar promenaden. Den ger en härlig start på dagen. Mike protesterar nog inte, men sedan vi var på hälsokontroll har han varit jätteduktig och ändrat på det lilla som kan göra livet längre och friskare.
En person sa i veckan "Man måste ju i alla fall vara såpass tränad att man orkar leva sitt liv". Ett väldigt bra motto tycker jag.
I morgon ska vi titta på möbler. De vita sofforna är Sävenäs-material efter en snäll och en totalvrickad kanin, och en hund.
Jag vill inreda vårt nya moderna hus med lite mer känsla. Funderar på trasmattor i köket, och röd-vit rutiga köksiga gardiner. En fäll kanske framför brasan, och absolut en jordglobs-lampa.
Tack Chari, den är för jädra bra!
Blondie ett minne blott
Holy krajst
Eftersom vi är i förändringarnas skede, tänkte jag att det är lika bra att köra fullt ut. Så inte nog med att vi har blivit husägare, bytt kommun, län och resväg till arbetet, jag var i går och tittade på ett nytt dagis åt Ozzy. Nyöppnat, och jättetrevligt alldeles bakom Astra. De har en stor park som hundarna kan vara lösa i, och nära till skogen.
Men detta räcker icke. Jag besökte frissan igår. Kan jag behålla min blonda bröllops-look nu? Ack nej. Så jag bestämde mig för en brunare nyans med lite ljusare slingor i. Leider nicht. Närmare kastanj än såhär kommer man inte. Det är rött. Kanske inte riktigt vad frissan och jag kom överens om. Hur som helst så börjar jag vänja mig, och även om färgen känns lite mycket Pippi Långstrump, så klär den mitt ansikte.
Så vad ska vi förändra nu? Köpa en jaguar? Adoptera en katt? Mycket finns det, men nu ska jag försöka lugna ner mig och njuta av detta förändringarnas skede. Rödtottar sägs vara livliga?!
Om jag får lärt mig hur man laddar in bilder i bloggen, så ska ni själva få se. Min vän Onemountain kan säkert hjälpa till.
Hösten är visst fin.
Det är väl helt enkelt bara att inse att det inte kommer att badas mer i år. Möjligen ett vinterbad då, men det kommer inte att hända en frösen kyckling som mej i alla fall.
Det ordnar sig med is, bara det blir skridskor, eller hur r det pappa brukar säga? Nä, det ordnar sig med skridskor, bara det blir is. Sist var väl på Karlsa damm om jag inte minns fel, i mammas något för stora skridskor som vek sig inåt, och var helt omöjliga att ens hamna i en vak med.
Det jag egentligen ville komma fram till är att jag idag har intalat mig att hösten kommer att bli mysig och fin på alla sätt, Och bara för att semestern är slut, så är inte livet det. Det kommer en ny, I´m sure! Så tragiskt att bara leva för semestern förresten. Thanks Mike for today, you are lovely!
Så roligt.
Välkomna til min sida!
