skoglundskan

Jaha ja. De semesterdagarna försvann i ett nafs. Axlar och leder värker. Vi har burit, och möblerat och handlat från tidig morgon till sen kväll. Å emellanåt kollade vi några avsnitt av Prison Break, bara för att pausa ordentligt.
Det är så fiint vårat hus. Jag nyper mig i armen då och då för att verkligen förstå att detta är sant. Om vi bara har det till låns i en månad, så är det värt det, som Mike sa.
Ozzy har skolats in på Koppla Av hundcenter. Det har varit en pärs. Han har haft panik, skällt och juckat på hundarna, och betett sig som jag vet inte vad. Stackaren, han som var favvon nr1 på Dog Inn.
I morse när jag hade packat hans ryggsäck med banan, och en smörgås, och tagit på honom den varma halsduken.... NÄÄ. Jag skoja. Men erkänn att du gick på det!! :-D Hönsmamma nr ett är jag.

På jobbet har allt varit som vanligt. Femton sjuka, alla måste ha tag i en just NUUU. Men det ju såklart positivt att stället stannar utan mina klackar (eller inte).

Annars inget nytt att rapportera. Köksstolarna var jävligt svåra att montera, i soffan får inget fyllo slagga på våran inflyttningsfest, och i kväll ska jag pilla navelludd.

Jag älskar dessa frost morgnar. Ozzy får liksom inte nog av att rulla sig. Han vill knappt ta ett steg, bara rulla, rulla, rulla...
Jag hinner med ett litet inlägg idag. I eftermiddag går jag på flyttsemester i en hel vecka. Det ska bli underbart. Dessutom har jag 45 minuters massage inbokat i eftermiddag.

Jultomten måste komma i år. Pappa är ledsen för att vi inte vill byta julklappar. Stackars pappa. Han ska få en liten paket under granen som han kan öppna till julkalendern på morgonen också. Han är så snäll min pappa, så tomten kommer alldeles säkert...

Vissa dagar får man till ett skratt som går ända in i hjärtat. I går var ett sånt tillfälle. Jag hade köpt tekakor. Olikt oss att ha vitt bröd nu för tiden, så lilla bocken Bruce (som jag måste döpa om till något häftigare) undrade vad det var för bröd:
- Vanligt vitt bröd, svarar jag. Som frallor.
- Bara det inte är lök i, säger han.

Haaaaaaaahahahaha!
Typiskt min humor.

Hinner nog inte skriva så mycket under nästa vecka, men tänk på oss när vi bär, skruvar och packar upp. Jag kommer att tänka på er!

Vi har en hel burk med pepparkakor på kontoret. Jag och Onemountain delade lätt på en fjärdedel i går. Mums! I år har vi talat om att inte köpa några julklappar, utan ses och umgås, äta och dricka gott, och bara vara. Likt förra året köper var och en två julklappar, som vi kastar tärning, och slåss om. Det är däremot skitkul. Den som såg ledsnast ut över att inte ha ett julklappsberg som vanligt, var pappa. Lugn pappa, om ett par år har du så många barnbarn, att du kommer att se tillbaka på detta året som en av de bästa jularna någonsin.
Vi har gett varandra fina julklappar, Mike och jag. Ett hus, en ny soffa, nytt matsalsbord och nytt köksbord med tillhörande stolar. Det är väl i överkant ändå.

I helgen är det en kändisbröllop i stan. Det spekuleras mycket om var och när det ska vara. Jag kan bara nämna så mycket som att uniformen är struken. Ser fram emot detta.

Jag fick ett sms i morse. En tjej undrade om vi sågs i lördags, att hon inte mindes något, och om hon sa något dumt. Det verkar vara skrivet till en kille, så jag svarade:
- Bästa Lotta, jag minns inget heller. Bara dina fasta skinkor. Hälsningar Roger

Haaaaaaaaaaa!

I går satt jag, Mike och Claeson och drack kaffe en lång stund. Ett av samtalsämnena var att de flesta människor bara stressar runt, och tänker att man ska göra allt sen. Hur kan man veta att man lever sen? "När vi blir 50, då ska vi resa", eller "vi ska ta med vår dotter till Japan när hon blir stor". Hur vet man att hon blir stor? Och hur vet man att man kan åka till Japan sen? Det räcker att se The Postman för att få sig en tankeställare. En av männen berättar att han sålde faxar tidigare, men nu krigar han för att överleva.
Ta med era barn ut i världen NU! Ring honom ni älskar och säg det till honom! Ta inget för givet, och gör det bästa av dagen. Idag är det måndag, och då ska jag göra allt jag kan för att göra en så bra måndag som möjligt. Nästa måndag kan allt vara helt förändrat.
Detta blev så djupt så jag nästan sjunker, men om jag någon gång får beskedet att jag inte ska leva mer, eller att någon annan inte ska leva mer, då vill jag veta att jag gjorde mitt allra bästa för att ta tillvara på varje endaste dag.

Så jävligt blåser det här idag. Tror ni att jag var lycklig när ösregnet började när jag var halvvägs påväg till bilen i morse, iklädd kjol, nylonstrumpor och moccastövlar? Inte så neej. Och tror ni att paraplyet hjälpte i stormen? Lika mycket som
ett par simglasögon på en hockeyrink.

Fars dag är trevligt. Tänk att det till och med står i almanackan. Vi borde samlas och spela teater tillsammans i stället, och smälla i varandras dörrar, i stället för att bara fira med små sketcher på varsitt håll.
Tänk att det är så stort teater, att det till och med finns en helt egen dag. Det är ju fantastiskt!

Idag borde det vara nakenmåndag igen, men eftersom vi har varit barnlösa i flera veckor, så har vi tröttnat. I kväll ska vi leka prinsessan i borgen bland alla flyttlådor. Ni vet som Ross, Chandler och Joey gör i Vänner. Mike ska vara prinsessa. Haaaaaaaaaa.

Denna dagen har varit hemsk. Äntligen går den mot sitt slut, och jag hinner skriva några rader här.
Shit vad jag var taggad på teaterrepet i går, trots en jättekrävande dag på jobbet. Det är inte lätt att hitta energi, men jag lyckades bra ändå.
Väldigt tacksam är jag också för att jag slipper ha en peruk lik Per Gessles hår- En frisyr som likaväl kunde passat en 50-årig dam som heter Britt-Marie, arbetar på Länsförsäkringar, och röker gula Blend.
Många erbjudanden har jag fått i teaterns spår. Jag hade nästan kunnat börja leva på detta. Tråkigt att det är så osäkert och slitsamt. 2009 hade nästan redan varit fullbokat, om jag hade kunnat tacka jag till dessa estetiska uppdrag.

I julklapp önskar jag mig- snö, sol och ledighet.

I julklapp önskar jag mig inte- vakanser, sjuk personal och tv-spel.

Årets julklapp år efter år är av någon anledning GPS, Platt-tv och övriga tekniska prylar. Som om det skulle göra livet lyckligare. I think not!

Jag är hemma idag. Rastlös som fasen. Låg halva natten och kände efter om jag skulle jobba eller inte. Jag tycker INTE om att vara hemma. Det enda man kan göra i en trea en måndag, är att.....kommer inte ens på något. Men nu kl. 12.55 kommer "Den ofrivillige golfaren" på tv. Och jag har satt i mig en stor bit av Mikes toblerone :-D
Om tre veckor flyttar vi. Då slipper jag ångesten över detta kvarter. Härom dagen när jag var ute och gick i mörkret, prasslade det bland löven inne i buskarna. Som den lantlolla jag är tänker jag naturligt "Aha, det är ett rådjur". Jag stannade för att se om det skulle komma fram. Och det kom fram något. En mörkklädd man i fyrtioårsåldern. Han kan inte ha sett ett jota där inne i mörkret. Ingenting förvånar en här det säger jag, och det ska bli såå skönt att flytta från skiten.
I lördags var jag i Vänersborg på teater. Detta gjorde att jag inte kunde gå på våra vänners halloweenfest. Väldigt ledsamt. Men farsen var skitrolig, och Vänersborg är otroligt vackert. Dock hamnade jag på 45:an när jag skulle hem, en evighetskörning i totalt mörker, på nollgradig väg med sommardäck. Jag var inte helt övertygad om att jag skulle ta mig fram. Några timmar senare voltar en av våra vänners bror på samma sträcka. Läskigt...